Skymningslandet av Marie Hermanson (Tre på Tre 2014)

I mitten av denna månad läste jag ut Skymningslandet som handlar om Martina som är i tjugoårsåldern, timanställd på ett hotell med allt vad det innebär av slit och otrygghet. Hon bor i andra hand och står snart utan hem då den som bor där vill ha tillbaka bostaden per omgående. Martinas föräldrar är välbärgade och dom har fasta jobb, reser till Paris och river hennes gamla rum i villan för att få större vardagsrum. Martinas valmöjligheter är ganska begränsade tills hon träffar sin gamla kompis Tessan och blir erbjuden att bo på en herrgård. Tessan jobbar som husa hos en äldre kvinna som lever som om det vore andra världskriget och bjuder män på inbillade middagar. Så småningom blir de fler personer på herrgården, personer som inte har hittat sin plats i tillvaron. De börjar prata om att bo kvar på herrgården och en plan om hur de ska kunna ärva gården växer fram. Så dyker det helt plötsligt upp en besökare som inte är välkommen och deras planer påverkas.

Skymningslandet är en intressant roman och som alltid när jag läser en bok av Marie Hermanson så blir jag imponerad av att hon skriver så olika slags böcker. Historierna skiljer sig alltid åt och den här gången handlar det i mångt och mycket om hur det kan vara att vara ung och utan jobb. Ja helt enkelt att leva lite vid sidan, i skymundan.

I de andra böckerna – jag har läst 8 romaner av de 11 böcker, varav en novellsamling, som Hermanson hittills skrivit – har det varit mer eller mindre övernaturliga och mystiska inslag och den vanliga historien har skruvats till några varv extra. Men Skymningslandet är lite mer ”vanlig” samtidigt som den ändå inte är det. Det är en lättläst, välskriven och lite annorlunda roman som jag varmt rekommenderar.

Betyget blir 4-/5.

Så har jag läst den sista boken i årets Tre på Tre  –  tre böcker av Marie Hermanson. De två andra Värddjuret och Ett oskrivet blad har jag skrivit om här på bloggen.

Skymningslandet finns bland annat på Adlibris och Bokus och på bibliotek

Ett oskrivet blad av Marie Hermanson (Tre på Tre 2014)

Ett oskrivet blad handlar om Reine och Angela som träffas och försöker skapa sig ett liv tillsammans. Reine är 50+ ensam och lite stukad av livet och när han möter Angela blir det nästan som en vändpunkt. Angela är ganska beroende av Reine vilket gör att hans självförtroende växer. Men det visar sig snart att Angela inte är den han trott att hon är.

Jag höll på att glömma bort att skriva några rader om den här boken som är den andra i Tre på tre utmaningen. Jag läste ut den i mitten av månaden och den är lättläst, lagom lång (ca 250 sidor) och spännande, lite som en thriller med flera intressanta vändningar. Jag blev också överraskad av handlingen för innan jag började läsa Ett oskrivet blad så visste jag inte så mycket om den. Jag brukar tycka om Marie Hermansons böcker och det gäller även denna. Som läsare vaggas jag in i tron att det nästan är en vanlig story men så skruvas historien till några varv och jag gillar mixen. Jag vill inte skriva för mycket om boken för då finns risken att jag spoilar. Det här är en bok som jag varmt rekommenderar. Ett oskrivet blad får betyget 4-/5.

I skrivande stund finns endast e-boken på Adlibris och Bokus. Mitt exemplar kommer från biblioteket.

En smakebit på søndag: Ett oskrivet blad

Så är det söndag igen och innan jag åker ut på landet delar jag med mig av en smakbit ur Ett oskrivet blad (2001) av Marie Hermanson. Det är oktober boken i utmaningen Tre på Tre. Sista tiden har jag lagt ifrån mig flera böcker som jag av olika anledningar inte lockats till att läsa ut. Men jag har fastnat för Ett oskrivet blad och närmar mig slutet. Mer info om boken finns här.

 

Var det rätt av honom att skicka iväg henne? Men det måste vara hon som gick, eftersom hon var den som var okänd. Allt annat skulle han göra själv, men detta, den avgörande handlingen, måste han låta henne utföra. (s. 106)

Vill du vara med eller ta del av alla trevliga smakbitar besök då Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten.

Värddjuret av Marie Hermanson (Tre på Tre 2014)

I mitten av månaden läste jag Värddjuret och det är den första i årets Tre på Tre utmaning. Värddjuret handlar om Anna som är tecknare och närmar sig 40. När hennes gifte älskare gör slut efter ett fyra år långt förhållande reser hon till Borneo för att komma ifrån det dagliga livet. När hon är på en vandring känner Anna en svag muskelryckning i låret som inte liknar något hon känt tidigare. Hemma i Sverige upptäcker hon en svullnad som är stor som en knytnäve, känner sig febrig och uppsöker läkare. I samband med att Anna träffar läkaren, som är specialist på tropiska sjukdomar och ganska märklig, tänker hon på klasskompisen Liselott och skoltiden och jag tycker att Hermanson har lyckats fånga den här tiden, kompisarna, lärarna, olika händelser och känslorna inför skolan, framtiden och livet i allmänhet på ett mycket bra sätt.

Anna får veta av läkaren att hon har blivit värddjur. En av de saker som jag gillar med Värddjuret är att den vanliga berättelsen som skulle kunna vara verklig blandas med saga, mystik och skruvas till ordentligt och det blir en väldigt ovanlig och fascinerande historia. Det är en suggestiv berättelse som jag drogs in i och inte kunde lägga ifrån mig. Bitvis är det lite otäckt men samtidigt spännande. Värddjuret är välskriven, lättläst och det var skönt att läsa en lite kortare berättelse (den är på ca 200 sidor) som är lagom lång. Hermanson ställer frågor här och var i berättelsen vilket gör att jag hajar till några gånger och jag gillar att författaren utmanar mig och får mig att tänka till. Rekommenderas.

Betyget för Värddjuret blir 4-/5

Värddjuret finns i skrivande stund endast i e-boksformat på Adlibris och Bokus. Mitt exemplar kommer från biblioteket.

 

En smakebit på søndag: Värddjuret

Det är söndag och det innebär att vi delar med oss av smakbitar ur boken som vi läser. Denna söndag är Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten i Prag och smakproven hittar du inne hos Astrid Terese.

Min smakbit kommer från en lite äldre bok: Värddjuret (1995) av Marie Hermanson som är en av mina favoritförfattare. Hermanson har skrivit elva böcker så här långt och Värddjuret är den sjätte som jag läser. Under september, oktober och november deltar jag i Tre på Tre utmaningen inne hos Pocketlover och i år har jag valt att läsa 3 x Marie Hermanson. Värddjuret är septemberboken.

Så här står det om Värddjuret på Marie Hermansons hemsida: Anna är en 36-årig kvinna som lever ensam utan barn. När hennes gifte älskare gör slut reser hon till Borneo för att värma upp sin frusna själ. Efter en djungelutflykt upptäcker hon en märklig böld på ena låret. Hemkommen till Sverige får hon av en excentrisk läkare veta att hon blivit värddjur åt några puppor av en utrotningshotad fjärilsart.

Smakbiten är från s. 22:

”Vad har jag gjort?” tänkte jag. ”Det är ju jag som är ett odjur, det är jag som är en skrämmande, kall reptil”.

Men jag hade redan skadat den och nu måste jag döda den så att den slapp plågas. Hastigt krossade jag dess vackra lilla huvud med hårborstens skaft mot avloppsbrunnens kant. Jag tog upp den med ett papper och spolade ner den i toaletten.

Detta med ödlan var den första händelsen.

Den andra inträffade dagen därpå.

Önskar er alla en fin söndag!

Tre på Tre 2014

Snart är det dags för Tre på Tre inne hos Pocketlover. Det går till så att man läser tre böcker på tre månader; september, oktober och november och temat är valfritt (t.ex. en trilogi, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie). Förra året läste jag tre kvinnliga författare som jag inte hade läst tidigare vilka kan du läsa om här. I år tänker jag läsa 3 böcker av Marie Hermanson:

Värddjuret 

Ett oskrivet blad 

Skymningslandet som utkommer nu i augusti.

Utmaningen drar igång den 1 september. Du hänger väl på?!

Lola uppochner – sista boken i Tre på Tre utmaningen

Så har jag då läst den tredje och sista boken, i Tre på Tre utmaningen inne hos Pocketlover, Lola uppochner av den finlandssvenska författaren Monika Fagerholm. Fagerholm debuterade 1987 med Sham, och fick sitt genombrott med romanen Underbara kvinnor vid vatten (1994) som har filmatiserats och nominerats till flera priser, däribland Augustpriset 1995. Fagerholm fick Augustpriset 2005 för Den amerikanska flickan.

Handlingen i Lola uppochner utspelas i en liten stad, Flatnäs. Berättelsen växlar mellan två tidsplan 1994 och 2011 och ett outrett mord i början av 90-talet står i centrum.  Och i centrum står även Jana som hittade den 22-åriga Flemming Petterssons kropp. Sjutton år senare återvänder Jana till Flatnäs för att gå på fest och där börjar man prata om mordet på Flemming.

Det här är den första boken som jag har läst av författaren och jag tyckte att de inledande kapitlen var relativt lätta att läsa och förstå. Men efter det blev Lola uppochner en läsutmaning som heter duga.

Monika Fagerholm har ett speciellt språk och en berättarstil som inte liknar något annat jag har läst. Syftningen, kommateringen och punktionen var väldigt annorlunda och gjorde texten svårläst. Det vimlar av karaktärer i boken och finns en hel del intressanta som den galna kvinnan, den ansedda poeten,  den kvinnliga prästen med sin hund, tvillingpoliserna som skildras som ett slags kling&klang poliser. Och så finns trasdockan Lola uppochner som bär på en hemlighet. Det finns en personförteckning på två sidor som behövdes. Trots personförteckningen så tyckte jag att det var svårt att komma ihåg vem som var vem, vem som gjort vad och det var flera karaktärer som jag inte fick något riktigt grepp om.

Lola uppochner beskrivs i bokinformationen som en thriller och det är det kanske, men ingen vanlig sådan. Att läsa den var som att åka en slags bergochdalbana. Ena stunden tyckte jag att jag förstod och att det var spännande och i nästa satt jag som ett frågetecken och så höll det på. Den är svår och snårig samtidigt som jag fastnade för något i den som jag har svårt att sätta fingret på, kanske var det stämningen.

Boken finns på Adlibris och Bokus

Tre på Tre utmaningen – läget

Det är lite dåligt med inlägg här på bloggen men jag skyller det på november, mörkret, tröttheten. Idag har jag i alla fall läst ut den tredje boken i Tre på Tre utmaningen: Lola uppochner av Monika Fagerholm. Jag återkommer med ett längre inlägg om den.

Vilken tur att det är fredag imorgon!

Livet efter dig – andra boken i Tre på Tre utmaningen

Jag har läst Livet efter dig av Jojo Moyes i Tre på Tre utmaningen. Jag blev nyfiken på den efter att ha läst om den på olika bloggar.

Boken handlar om Lou som bor hemma, försörjer sina föräldrar och blir arbetslös. Hon har jobbat på kafé och blir nu mer eller mindre tvingad till att ta ett jobb som personlig assistent åt Will som har blivit totalförlamad efter en motorcykelolycka. Will har varit en atletisk A -personlighet och en framgångsrik affärsman och nu känner han ingen glädje och vill få slut på allt. Lou bestämmer sig för att göra allt hon kan för att han ska ändra sig.

Vad tyckte jag då? Kärlekshistorien har en del poänger och är inte så tokig – men jag blev tyvärr inte riktigt berörd och jag vet inte varför. Det var ganska nära att jag inte läste ut Livet efter dig. Det som gjorde att jag inte la den åt sidan var historien om Will och hans plan att avsluta sitt liv –  jag tyckte att tematiken kring detta gjorde att det brände till och att berättelsen lyfte och växte. Jag tycker att det finns mycket att diskutera i boken för det är ett svårt och laddat ämne. Jag är kanske inte fullt lika lyrisk som många andra över Livet efter dig men jag tyckte ändå att det är en intressant och läsvärd roman.

Boken finns på Adlibris och Bokus

Målarens döttrar – första boken i Tre på Tre utmaningen

Målarens döttrar inleds med att Maria och hennes bror Martin, i ett relativt nutida Stockholm (det finns inga mobiltelefoner) får en målning av en okänd kvinna i England. Målningen är utförd av deras pappa som försvann när de var barn. De reser till södra England och får snart upp ett spår. Nästan hundra år tidigare växer Laura upp på den engelska landsbygden med sin syster Eveline och sin pappa som är konstnär. Laura har ett liknande sinne som sin pappa, intresse för konst och målar.

Historien utspelas i huvudsak i England och man får växelvis ta del av Marias och Lauras historier utifrån deras perspektiv. På ett plan är det här en gestaltning av de två kvinnornas uppgörelse med sig själva och med en konstnärsroll som präglar deras liv. Den tar också upp relationen mellan fäder och döttrar och i det här fallet väldigt laddade sådana samtidigt som det finns en gåta i berättelsen. Vem är Marias (och Martins) pappa? Var är han? Varför försvann han? Det är intressant att följa Marias och Lauras öden som knyts ihop på ett oväntat och överraskande sätt.

Det var roligt att ge sig i kast med en författare som jag inte har läst något av tidigare vilket var tanken med mina val i Tre på Tre. Det är en ganska annorlunda bok mot det jag har läst tidigare och jag tyckte om den. Och det är länge sen jag läste en bok som väckte så mycket starka känslor, särskilt mot slutet. Jag blev fascinerad och uppfylld av det poetiska språket, miljöbeskrivningarna och stämningen. Det är en fantastisk roman som jag varmt rekommenderar.

Boken finns på Adlibris och Bokus