I mördarens spår 1973 (Tennison säsong 1)

För ett litet tag sen såg jag första säsongen om den unga Jane Tennison på svtplay. Jag har tidigare läst boken som den baseras på, Tennison av Lynda La Plante. Och när det begav sig såg jag tv-serien med Helen Mirren som den äldre. Minns hur nydanande den upplevdes när den kom och framöver allt hur bra Mirren är i rollen som Tennison.

Jag funderade faktiskt mer än ett varv om jag skulle se den, särskilt då jag läst boken och tyckte om den mycket. Har varit med om att det kan vara vanskligt och jag brukar många gånger inte göra både och. Då är det nästan bättre att ”bara” se tv-serien (eller filmen) och hoppa boken. Det har jag gjort en del gånger. Inte minst för att spara in lästid, till annat som jag vill läsa….

Men nu har jag alltså gjort både och. Mycket för att jag ville se hur den blivit och så behövde jag fylla på med brittiskt. Under pandemin har jag känt (känner) extra stort behov av det och det blir genom böcker, film, serier.

Vad tyckte jag då? Den var ok för en anglofil som jag. Var lagom med sex avsnitt. Den unga Tennison spelas av Stefanie Martini, nytt namn för mig men hon har varit med i annat. Jag tyckte att hon spelar den unga naiva Jane ganska bra. Den naiva biten kommer fram tydligt, precis som i boken.

Men fast det är många bra skådisar som Alun Armstrong, Ruth Sheen och Jessica Gunning för att nämna några, så är det som att serien inte riktigt lyfter. Vet inte riktigt vad det beror på.

Jag gillar tidsmarkörer och det finns en hel del från 70-talet. Det gillade jag. En kan känna både nostalgi och sucka över hur det var och kläder, frisyrer, bilar liksom tidsandan inom polisen, Tennisons familj och samhället.

När jag tänker på det så måste det ha varit lite speciellt att ta sig an nya tv-serien om den unga Jane Tennison. Helen Mirrens rolltolkning och prestation går det väl nästan att inte komma förbi. Det är nog inte helt otänkbart att den fanns i ”bakhuvudet”. Kanske är det något i det som gör att den inte riktigt lyfter? Eller så är det något annat. Det kan också vara min upplevelse.

Då jag håller på med bokserien och har läst/lyssnat på fem delar vet jag lite mer om hur det utvecklas för den unga Jane Tennison än vad som skildras. Det kan också ha påverkat min upplevelse av säsong 1.

Sammanfattningsvis så var tv-serien ok underhållning, inte minst för tidsmarkörerna och miljön. Har en inte läst boken, och kanske inte heller sett serien med Helen Mirren så kan upplevelsen bli annorlunda. Om det kommer en andra säsong av tv-serien så vill jag nog se den. Svag för det brittiska som jag är.

Lista på böckerna av Lynda La Plante finns här

Young Wallander

Det är intressant att det kommer fler tv-serier om unga utredare som den om Morse och i september kom den om Wallander på Netflix. Jag såg den för ett litet tag sen.

Serien inleds med att en tonåring har en handgranat i munnen. Det är spännande och jag tycker om sättet den är filmad på. Det är kanske inte en serie som överraskar helt och fullt men den är intressant. Det är Adam Pålsson som spelar Wallander. Jag brukar försöka se det mesta som Pålsson är med i och tycker att han är bra i Young Wallander. Han tvivlar och har ett rättvisetänk som känns bekant från filmerna med Krister Henriksson, Rolf Lassgård och Kenneth Branagh som den äldre Wallander.

Det kändes konstigt att serien på Netflix är på engelska och det var störande till en början men jag vande jag mig vid det. Det är inte bland det bästa jag sett men det var sevärt. Det är sex avsnitt och det var skönt med lite färre än det är i många serier. Kommer det en andra säsong så vill jag se den också.

The Outsider – Tv-serien

Det blir en del tv-serier i dessa tider. En som jag sett är The Outsider på HBO, baserad på Steven Kings bok. Det är inte så vanligt att jag både läser och ser filmen/tv-serien, iaf inte nära inpå varandra. Oftast tycker jag att det räcker med att läsa boken eller så ser jag filmatiseringen/serien. Och när det gäller den här så har jag inte läst boken.

Jag tyckte om The outsider lite till min egen förvåning. Den är långsam och på något sätt passade det mig väldigt bra (hade avbrutit en dålig actionfilm innan). Så kanske passade det mig extra bra att se en lite långsammare serie.

Det är övernaturligt och skräck i viss mån. Den är speciellt filmad vilket var intressant, men den är väldigt mörkt i vissa scener och det var jag inte helt såld på. Sen blev jag lite trött på en del blodiga sekvenser, de kändes onödiga.

Det är bra skådisar överlag och jag tyckte särskilt om Ben Mendelsohn och Cynthia Erivo. Jag har sett bättre serier men jag tyckte om The Outsider. Den passade mig i humörsläget som jag var i när jag såg den.