Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

fjaril_i_koppel-pirzadeh_zinat-17687580-frnt

Det börjar närma sig höst och jag har börjat se över min sommarläsning. I juli läste jag Zinat Pirzadehs debutroman Fjäril i koppel som är inspirerad av författarens eget liv och uppväxt i Iran. Boken myllrar av spännande karaktärer och jag blev starkt berörd av mötet med huvudkaraktären Shirin och hennes vänner. Det var intressant att få veta mer om Iran och tiden. Berättelsen om revolutionen är omskakande läsning. Det finns en hel del sorg och smärta i berättelsen, men också ljus och hopp. Jag tyckte om tonen i boken, värmen, humorn. Fjäril i koppel är en gripande roman som jag varmt rekommenderar.

Kategori: Roman;  Bokformat: Excess;  Förlag: Pocketförlaget; Utgiven: 2012;  346 s

Några andra som har bloggat om boken: Beasbokhylla   C.R.M. Nilsson   Feministbiblioteket   Lottens bokblogg

Boken finns på Adlibris och Bokus

Annonser

En smakebit på søndag: Fjäril i koppel

Det är söndag och jag hakar på En smakebit på søndag inne hos bloggen Flukten fra virkeligheten där det också finns fler smakbitar. Det går till så att man väljer ett stycke ur boken som man läser och den enda regel som finns är att spoilers undanbedes. Jag tycker att det är ett trevlig sätt att möta andra bloggare på och ta del av vad de läser.

Söndagens smakbit blir ur boken Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh som jag började läsa häromkvällen. Jag har inte kommit så långt i den men den verkar lovande.

fjaril_i_koppel-pirzadeh_zinat-17687580-frntFjäril i koppel handlar om en ung kvinna som befinner sig i Teheran och under en natt ska fatta ett livsavgörande beslut. Medan hon väntar på gryningen ser hon tillbaka på sitt liv, familjen och olika händelser. Stycket är från fjärde kapitlet, sidan 56 (excess-formatet).

”Hon lyfte upp mig som en trasdocka och bar mig till den gamla brunnen som vi inte längre använde. Jag var så liten att hon kunde tvinga ner mig i den stora svarta hinken, trots att jag slogs och sparkade för brinnande livet. Samtidigt som hon hissade ner mig hotade hon att släppa taget om jag inte bad om ursäkt. Utom mig av skräck grät och skrek och vädjade jag: Snälla mor, förlåt mig.”