Jag är inte någon morgonmänniska, hoppar inte upp på morgonen ur sängen och kastar mig ”utför” och in i dagen. Jag startar snarare lite motvilligt, gör det jag ska och en del mornar är jag nästan ”pigg”. Men det är mot eftermiddagen, kvällen som jag vaknar upp, och kroppen kommer igång lite mer. Men jag kan vara trött på eftermiddagen och jag är ingen nattmänniska, då är jag i bästa fall för trött och sover.
Det här är gårdagens WordPress fråga som jag tog mig an idag istället.
Ah det här var ju inte lätt. Exalterad vet jag inte om jag blir så ofta. Det låter så explosivt som en explosion och i dessa tider med krig och elände…Jag drar kanske iväg nu men orden lockar fram det och jag är lite mer jordnära.
Men visst kan jag bli gladare än glad till exempel när det kommer böcker av favoritförfattare. Men det är ganska medel på den fronten och varit det länge. Känns som ett tag sedan jag läste något riktigt riktigt bra som skakar om allt och inget. Jag hoppas på höstens böcker och lite mer energi. Då kanske jag blir lite lagom ”exalterad”.
Berätta för oss om det sista du blev exalterad över.
Det finns en risk att det här blir ett klyschigt svar. Men det är nog vardagen, mitt jobb, människor som jag mött/möter. Allt och alla är förstås inte roligt, toppen och så vidare. Det är ju ändå livet som det handlar om. Och jobbet är inte kul hela tiden men jag är privilegierad, jobbar med mitt stora intresse.
Människor. Vad vore livet utan omgivningen. Tänker på oförglömliga möten med människor, korta och långa.
Hälsan. Jag har gjort och gör förändringar för att må bättre. Försöker lyssna på kroppen. Det motiverar mig. Plus att livet är kort och går fort.
Lust, nyfikenhet, vill lära mig mer och nytt. Det väcker också motivation.
Ah dagens fråga kändes lätt när jag kollade in den. I mitt tänk snöade jag in på vad favoriter är och så inser jag att jag sällan kollar på filmer (desto mer på tv-serier, får hoppas på att en sån fråga kommer).
För mig är favoriter (nu är jag inne på böcker) oftast författare som jag vill läsa fler av eller en bok som jag gillade då, men om den är favorit långt efter är en klurig sak. Det händer att jag gett en och annan bok favorit status men inte vill läsa om. Och så har jag favorituppläsare (ljudböcker) som jag håller koll på vad de läser in, Men filmer…de få gånger jag ser film så ser jag inte om, men som ung gjorde jag det.
Frågorna får igång tankar och det är kanske det som är meningen, även om jag blir svaret skyldig denna gång.
Vad är favoritfilmer för dig, är det den bästa som du sett mer än en gång? Eller är det den som du sett en enda gång och som du gett favorit status?
Andra delen i serien med Jimmy Mullen. Jag tyckte om Mannen på gatan som är första boken om den hemlöse krigsveteranen som utspelar sig i Newcastle, omgivningen. Hade förhoppningar om att fortsätta serien under sommaren, tänkt mig ljudboken på engelska och så blev det. One way street (Ingen väg tillbaka).
Lite om handlingen i One way street (Ingen väg tillbaka). Flera bisarra drogrelaterade dödsfall inträffar bland hemlösa tonåringar vilket väcker oro och rädsla i omgivningen. Rykten går om att det är en dålig omgång spice. När en vän till Jimmy, Deano, dras in så måste han ta reda på vad som händer. Trots att Jimmy är villkorligt dömd och övervakaren ständigt påminner honom om att hålla sig ifrån trubbel.
En av sakerna som jag gillar är att det inte är en polis eller advokat som är huvudperson. Det behövs andra karaktärer, historier och perspektiv. Jimmy är veteran från Falklands kriget. Livet på gatan är tufft. Vänskapen med Gadge och Deano och det som sker är stark läsning. Det jag minns skildrades så bra, trovärdigt (ingen erfarenhet men kändes så) i första boken är Jimmys hallucinationer, mardrömmar och flashbacks – han lider av PSDT.
One way street är läsvärd och bitvis spännande, men jag blev tyvärr inte lika förtjust i den som i Mannen på gatan. Det är drogrelaterad handling och det blev lite mycket kring det. Jag hade nog väntat mig mer uppblandat. Även om det är stark läsning om de som drabbas så svalnade mitt intresse.
Ljudboken läses av David Nellist vilket var en ny röst för mig. Ganska ”tuff” röst och läsning, kanske vald för att passa storyn/serien. Jag hade lite problem med dialekten tillsammans med sättet Nellis läser på. Kanske för att jag inte hade koll på dialekten men vande mig mer mot slutet. Nellist läser också den tredje delen. Kanske ger jag honom en chans till eller så inväntar jag den översatta. För fortsätta med serien kommer jag göra så småningom.
Jag fortsatte serien med Van Veeteren under sommaren. Det blev ljudboken, tycker det formatet passar bäst för de här böckerna, författaren läser sin bok. Börjar närma mig slutet av av den här serien och det känns bra att komma vidare. Svalan katten rosen döden är den nionde delen.
Inledningen är spännande med en man som tänker att han vetat länge att det är lätt att döda. En kvinna blir strypt. En tonåring försvinner. Det är några av händelserna i boken. Och som läsare får en ta del av händelser utifrån flera karaktärer. Det är i och för sig inget ovanligt då det är så i andra delar, men en känsla är att det är fler karaktärer i den här och risk för att det blir någon gång lite snårigt. Men i det stora hela är det spännande och en underhållande bok. Jag tyckte lite mer om den här än föregående.
Van Veeteren är med igen i den här boken och det tyckte jag. Saknade honom i föregående bok. Van Veeteren lämnar antikvariatet ganska motvilligt för att hjälpa Münster och Moreno. En präst, som långt senare hittas död, söker upp Van Veeteren och ber om hjälp. Har prästens död med fallet att göra?
Det är som sagt många karaktärer, händelser men trådarna förs ihop och det är en av de bättre böckerna i serien. Jag gillar det nesserska, och att den här serien är mer än renodlade deckare. Det är filosofiskt, humor och det typiska nesserska med ord, namn med mera som han leker med. Och i den här boken är det också en intrig som har samröre med litteratur.
Håkan Nesser läsning av sin egen bok är som vanligt väldigt bra. Det finns andra som läser serien och de har läst lite varierat bra. Nesser är Nesser. Han gör att boken blir ännu bättre.
Den här delen fanns inte på Nextory så jag skaffade en till ljudbokstjänst som har dem eftersom jag ville fortsätta med ljudböckerna. Nästa del finns inte heller så fortsätter med tjänsten, dessutom har jag upptäckt samma med andra titlar/författare.
Det kan vara små saker som en kopp te och gott hembakat bröd. Och läsning, en bra tv-serie och att experimentera i köket kan vara kul. Kanske inte när det inte går vägen. Men misslyckande kan leda till något bra också. Försöker jag iaf tänka när köket ser ut som havet stormar och det blir långt från bra. Men ibland blir det också lyckat och det är förstås roligt.
På tal om läsning så håller jag på med Arnaldur Indridasons nya, ljudboken, som är lovande. Liksom uppläsningen. Ny uppläsare för mig, Duncan Green, väldigt behaglig röst. Tror jag kan ha fått en ny favorit uppläsare om det fortsätter som nu. Det är glädje att hitta uppläsare som är bra. Tyvärr verkar han inte ha läst in så många böcker än, hoppas på fler!
Under sommaren har jag fortsatt / fortsätter med en del bokserier. En är den sjunde delen om den unga Jane Tennison. Ljudboken. Det är bara första delarna som är översatta till svenska och det är synd för de som vill läsa. Jag läser en hel del på engelska, och ville fortsätta med serien och det har jag gjort med andra som inte översätts eller kommer så fort.
Jag gillar att författaren backade bandet och började skriva om den unga Tennison. Såg tv-serien med Helen Mirren som den ”äldre” när den kom. Otroligt välspelat av Mirren och bra tv-serie! Böckerna läste jag inte av någon anledning.
I Unholy murder hittar arbetare på tomten till ett historiskt kloster en kista med en död ung nunna. Hon dog troligen början 60-talet så ett historiskt fall att ta itu med för Tennison. På insidan av kistan finns märken som tyder på att hon begravdes levande. Det blir tufft att ta sig an det då ledningen avfärdar det som ett historiskt kallt fall, och kyrkan försöker dölja fakta.
Tidpunkten är inte helt tydligt i boken, men tror det rör om/kring 80-talet. Sett att de som skriver om boken har angett 70 eller 80-tal. Det är intressant att läsa om olika tidsmarkörer, jag har minnen slutet 70 och under 80-talet från London och andra platser i Storbritannien så lite extra kul. Men blir också irriterad över kvinnosynen, jargongen hos en del poliser. Författaren skildrar det trovärdigt.
Tennisons har köp hus som behöver renoveras. Och så riskerar hon fallet genom att ha en relation med en person som har kopplingar till det. Jag tycker om dramatiken som det medför.
Det är flera vändningar. Upplösningen överraskande lite, hade tänkt åt på att det kunde vara så, men trodde mer på en annan. Rachel Atkins läser ljudboken och jag tyckte att det var en av de bästa gångerna.
Jag ligger hyfsat i fas med den här serien. Har den åttonde delen i ljudbokshyllan. Den nionde delen kommer lite längre fram under den här månaden.
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 