En smakebit på søndag: Offline

Det är en jättefin dag, soligt, och det kommer att bli en långpromenad och så en del läsning. Och som vanligt tänkte jag dela med mig av en smakbit ur boken som läses. Efter att ha läst ut Arthur och en annan bok i veckan så blev det vila från bokläsning ett par dagar, ovanligt men kanske behövde jag en liten paus. Det var länge sen jag läste något av Anne Holt och igår började jag på Offline – som jag sögs in direkt i. Smakbiten kommer från sidan 69. Mer information om boken finns här.

offline-holt

offline-text-anne-holt

ensmakebitpåsöndag

Fler smakbitar finns hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils

flickorna-pa-englandsbaten

Handling

Två danska flickor försvann spårlöst på en färja till England 1985. Många år senare dyker ett foto upp i en gammal resväska i en second-hand butik i den lilla engelska kuststaden Brine.

Journalisten Nora Sand som arbetar för den danska tidningen Globalt börjar nysta i historien. Hon beger sig till Danmark för att undersöka flickornas brokiga bakgrund på en ungdomsinstitution. Snart dras hon in i ett fall med en ohygglig seriemördare som avtjänar ett livstidsstraff på det beryktade fängelset Wolf Hall. Samtidigt som hennes ungdomskärlek dyker upp oväntat i London gräver Nora så djupt i det gamla fallet att hon till sist får anledning att frukta för sitt liv.

(Från förlaget)

———————————————————-

När Flickorna på Englandsbåten kom kände jag igen författarnamnet men kunde inte direkt sätta fingret på varifrån. Men så kom jag på att det dels är från guider. Lone Theils har medverkat i guider om London och Dublin. Och så har hon arbetat som journalist. Den här boken är hennes spänningsdebut och den första om journalisten Nora Sand.

Intrigen är intressant och börjar lite långsamt och det blir sen mer och mer spännande. Under läsningen kom jag att tänka på att jag reste med båt till/från England på 70 – 80-talet. Till/från Göteborg. Fantasin drog helt plötsligt iväg, tänk om något liknande hade hänt då.

Jag tycker om att bli överraskad när jag läser deckare och spänningslitteratur och jag blev överraskad av upplösningen i Flickorna på Englandsbåten och det är ett extra plus.

Det här är en bok som nog vinner på att läsas i ett svep. Jag höll tyvärr på med den för länge, det blev hackig och lite splittrad läsning vilket drar ner betyget. Tror att läsupplevelsen och behållningen hade blivit större om jag sträckläst den. Men det är en intressant, spännande och läsvärd debut

Betyg 3,5/5

Veckans bokbloggsfråga

Veckans-bokbloggsfraga-Barnboksbloggen

Tisdag och dags att svara på veckans fråga hos Barnboksbloggen: Vad har ditt bloggande gett dig? Kanske har du fått möjlighet att uppleva saker som du inte skulle fått göra utan bloggen, t ex delta i tv-program, tidningsartiklar mässor eller andra evenemang. Eller kanske  har du berikats på andra sätt, blivit bättre på att uttrycka dig själv, stå upp för dig själv eller liknande. Berätta fritt om det som din blogg har medfört.

Bloggandet har gett och ger mig många olika saker. En får ju massa spännande boktips som genererar lååååånga läslistor. Och så är kontakten med andra bokbloggare/bloggare väldigt givande och rolig. För fast jag pratar böcker med många både rent privat och i jobbet så blir det på ett annat sätt och det är trevligt att vara en del av bokbloggsfären.

Jag har bloggat i snart fyra år och jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt. Jag tycker också att jag har nytta av att jag bloggar i mitt jobb, även om bloggen är lite av en läsdagbok och mitt privata rum. Ja kort sagt så är det himla kul att blogga och jag tänker fortsätta göra det så länge jag känner så.;)

 

En smakebit på søndag: Arthur

Idag har jag tagit det lugnt på morgon, läst, softat och lite senare blir det teater och god mat någonstans. Men först en smakbit ur boken som jag började på i morse: Arthur. Om gatuhunden Arthur som hängde på  VM truppen i Ecuador för ett par år sen. Jag fastnade på en gång för den här boken som är både intressant, tankeväckande och gripande på många olika sätt. Mer information om den finns här.

arthur-gatuhunden-som-lamnade-djungeln

Han var stor, och under all lera och smuts anade jag att pälsen förmodligen var guldgul. Till och med på avstånd kunde jag se att en del av ”leran” i själva verket var blod och att han drogs med ett par riktigt otäcka sår.

Men han var så stoisk, så värdig, att han fångade min uppmärksamhet. Medan jag iakttog honom vände han sig åt mitt håll och tassade några steg framåt. Nu kunde jag se att han såg på mig. Han var fortfarande några meter bort och ställde inte till det minsta bråk eller liv: han stod bara och tittade. Jag såg på de andra. De var fokuserade på sin mat och sin utrustning. Så tittade jag på hunden igen.

”Du ligger illa till, kompis”, tänkte jag. ”Du beklagar dig inte, men du ligger illa till”.

Han såg på mig utan att blinka.

Jag kunde inget om hundar. Jag hade aldrig haft någon och hade aldrig velat ha någon. Men jag kunde se att den här hunden på något sätt var speciell. Det var som om han hade en sorts inre lugn, som om han visste en massa saker.

Jag öppnade förpackningen med köttbullar. De var uppvärmda nu och såg läckra och matiga ut. Jag satte skeden i röran därinne, steg upp och tog några försiktiga steg mot hunden. Han fortsatte att följa mig med blicken. Han kom varken närmare eller flyttade sig bort, han bara stod där och tittade på mig. Jag gick lite närmare, och så hukade jag mig ner och lade en sked köttbullar på marken framför honom. Jag kom fram till att en sked inte räckte och lade ytterligare en i den lilla högen med kött.

”Varsågod”, sa jag.

Då börja han ner sitt stora huvud mot marken och slukade alltihop i nästan en enda tugga.

”Du var visst hungrig, kompis”, viskade jag tyst till honom. (s. 85-86)

ensmakebitpåsöndag

Fler smakbitar finns hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Ny bok av Carlos Ruiz Zafón på g….

Carlos Ruiz Zafon är en av mina favoritförfattare och jag blev jätteglad när jag såg att den fjärde och avslutande delen i serien om De bortglömda böckernas gravkammare äntligen är på gång! Labyrinths of the Spirits kommer på spanska i november men det dröjer till 2018 innan den kommer på engelska enligt författarens sida. Det känns långt bort men tiden har ju en benägenhet att gå ganska snabbt, och den som väntar på något gott…;)

Mer info om den nya boken finns här.

Veckans bokbloggsfråga

Veckans-bokbloggsfraga-Barnboksbloggen

Frågan hos Barnboksbloggen denna vecka: Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande?

Det är inte många av mina vänner som känner till bloggen, typ en gör det. Och så känner min mamma till den. Jag vet att de tycker att det är kul att jag bloggar och kanske besöker de den ibland. 😉 Jag lägger en del tid på böcker och läsning men jag jobbar ju också med böcker och det är ett stort intresse rent privat, så det går lite in i varandra. Men så vitt jag vet så är det ingen som tycker att jag lägger för mycket tid på mitt jobb och mitt intresse. 😉

,

 

 

Det enda rätta av Charlotte Rogan

det enda rätta

Handling

En dag råkar Maggie Rayburn, på ren impuls, stjäla ett komprometterande dokument från sin chefs skrivbord. När upptäckten leder till att fler bedrägerier uppdagas tvingas hon, av de hon trodde var sina vänner, att välja sanningen eller dem.

Samtidigt i Irak har kapten Sinclair utfärdat en förhastig order med dödlig utgång. Men hans önskan att åtgärda misstaget verkar kunna leda till än mer katastrofala effekter. (Från förlaget)


Jag gillade Livbåten av Charlotte Rogan och när Det enda rätta kom ville jag förstås läsa den. Det jag läste om handlingen lät spännande med moraliska dilemman, det tyckte jag var en av de intressantaste sakerna i Livbåten.

Vad tyckte jag då om Det enda rätta? Den kändes väldigt annorlunda mot Livbåten. Av och till funderade jag faktiskt över om det är samma författare som skrivit båda. Och det är ju lite intressant.

Ja liksom i Livbåten så finns här moraliska och filosofiska aspekter, och de är intressanta i sig. Med Maggie som stjäl dokument, börjar arbeta på ett fängelse och upptäcker att det finns oskyldiga fångar. Och så kaptenen som fattar ett felaktigt beslut och konsekvenserna av det. Det är intressant att inga svar ges, men det blir snårigt då det är lite är för många trådar, karaktärer och perspektiv. Och Det enda rätta är med sina 539 sidor i mitt tycke för lång, det blir helt enkelt för utdraget och berättelsen suger inte tag i mig på samma sätt som Livbåten gjorde.

Jag har inte kunnat bestämma mig för ett passande siffra i betyg så jag låter bli att betygsätta, i alla fall nu.

Trots att jag inte blev helt förtjust i den här så ser jag fram mot nästa bok av Charlotte Rogan. Jag tycker att det är spännande med författare som skriver olika slags böcker och det ska bli intressant att se vad som kommer härnäst.