Dag 29 – En bok som alla hatade men som du älskade

Jag närmar mig slutet av 30 dagar utmaningen och i den här uppgiften dyker ordet hat upp igen vilket är ett väldigt starkt ord som jag hänger upp mig lite på. Och att nämna en bok som alla utom jag ogillade? Nej det går knappt för oftast finns det ju några som gillar samma böcker som en själv.

Men det finns förstås böcker som det funnits olika uppfattningar om och jag kom att tänka på en bokserie som jag började läsa för ca 10 år sen. Jag fastnade för I månens skugga som är den första boken om polisen Louis Kincaid och tipsade min omgivning om den. Men det kändes inte som att de som läste den tyckte om den fullt lika mycket som jag gjorde. I farten läste jag tre böcker till i serien och sen kom jag av någon anledning av mig. Efter en snabb koll på P.J. Parrish hemsida ser jag att det nu finns 13 delar i serien. Det är några år sen jag läste de första fyra böckerna och jag undrar hur det skulle vara att återvända till serien nu.

_i-manens-skugga_parrish

 

Ett oskrivet blad av Marie Hermanson (Tre på Tre 2014)

ett oskrivet bladEtt oskrivet blad handlar om Reine och Angela som träffas och försöker skapa sig ett liv tillsammans. Reine är 50+ ensam och lite stukad av livet och när han möter Angela blir det nästan som en vändpunkt. Angela är ganska beroende av Reine vilket gör att hans självförtroende växer. Men det visar sig snart att Angela inte är den han trott att hon är.

Jag höll på att glömma bort att skriva några rader om den här boken som är den andra i Tre på tre utmaningen. Jag läste ut den i mitten av månaden och den är lättläst, lagom lång (ca 250 sidor) och spännande, lite som en thriller med flera intressanta vändningar. Jag blev också överraskad av handlingen för innan jag började läsa Ett oskrivet blad så visste jag inte så mycket om den. Jag brukar tycka om Marie Hermansons böcker och det gäller även denna. Som läsare vaggas jag in i tron att det nästan är en vanlig story men så skruvas historien till några varv och jag gillar mixen. Jag vill inte skriva för mycket om boken för då finns risken att jag spoilar. Det här är en bok som jag varmt rekommenderar. Ett oskrivet blad får betyget 4-/5.

I skrivande stund finns endast e-boken på Adlibris och Bokus. Mitt exemplar kommer från biblioteket.

En smakebit på søndag: Skymningslandet

Så är det söndag igen och tidsomställning har det varit. Det är också dags för smakbitar i regi av Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten. Idag bjuder jag på en smakbit ur den bok som jag tänker börja på kommande vecka: Skymningslandet (2014) av Marie Hermanson. Det är den tredje och sista boken i Tre på Tre utmaningen. På tal om utmaningen så kom jag på att jag inte har skrivit (förutom smakbiten då) om den andra boken Ett oskrivet blad. Den läste jag ut i mitten av oktober och det har varit så mycket att jag missat att skriva om den. Nåväl det är några dagar kvar av månaden så det ska jag väl hinna med. Men nu åter till söndagens smakbit som kommer från de första raderna ur Skymningslandet. Mer info om boken finns här.

skymningslandet

 

Huset förfaller. Murgrönans bladverk sträcker sig över fönstren så att Stora salongen ser ut som ett akvarium i det gröna ljuset. De små sugfötterna på stjälkarnas undersida söker sig mot glaset utan att få något fäste, likt famlande tusenfotingar.

Idag såg jag en vinbergssnäcka i hallen. Jag vet inte hur den tagit sig in, kanske hade ytterdörren stått öppen en stund. Den satt där på väggen, stor och ljusgul, med ett silvrigt, slingrande spår efter sig.

Jag blev oförklarligt rädd. Som om detta var det första tecknet på att djuren och växterna håller på att flytta in. Jag kan se framför mig hur vinbergssnäckorna, snokarna och de jättelika träddödarlarverna krälar över sammetsfåtöljerna. Trolldruvan spirar ur golvspringorna. Ekarnas grenar krossar fönsterrutorna och fäller sina ollon över de persiska mattorna.

Men det kommer naturligtvis aldrig att ske. Huset kommer att säljas och förvandlas till konferensanläggning eller romantiskt hotell och jag kommer att kastas ut. Jag måste finna något nytt innan dess.

”Det gäller att hoppa”, sa Tessan. ”Klyftan vidgas. Det gäller att hoppa till rätt sida medan man kan.”

Tessan hoppade.

Men för mig tror jag att det är för sent.

(s. 7)

Önskar er alla en fin söndag!

Bokbloggsjerka 24 – 27 oktober, läser just nu

Fredag och bokbloggsjerka. Annika skriver så här: Vi kör en enkel fråga den här veckan: vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?

Så skönt med en enkel fråga! Just nu håller jag på med tre böcker. Jag lyssnar på Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson som kommer på författarbesök till bibblan som jag jobbar på och det ser jag verkligen fram mot. Och så läser jag Sjukhuskatten Oscar av David Dosa och The Reckoning som är den fjärde boken i serien om John Madden av Rennie Airth.

jag-heter-inte-miriam

sjukhuskatten-oscar-en-vanlig-katt-med-en-ovanlig-gava

 

the-reckoning_Rennie Airth_Mantel förlag

Alfabethuset av Jussi Adler-Olsen

alfabethusetJag är ett stort fan av Jussi Adler-Olsens böcker om Avdelning Q. För ett tag sen beslöt jag mig för att lyssna på Adler-Olsens första bok, Alfabethuset, som är helt fristående från serien om Avdelning Q.

I Alfabethuset skjuts två engelska piloter, James och Bryan, ner när de är ute på flyguppdrag någonstans i Tyskland under andra världskriget. Då de riskerar att avrättas om de tillfångatas så tar de sig ombord på ett tåg som är reserverat för sårade SS-män. Planen är att senare fly men istället hamnar de i Alfabethuset som är ett sinnessjukhus. För att inte bli avslöjade tvingas de till att byta identiteter. Frågan är om det bara är James och Bryan som spelar? Och vad händer med en person som spelar under en längre tid?

Jag tycker att det är intressant med författare som skriver olika typer av böcker och Alfabethuset skiljer sig ganska rejält från serien om Avdelning Q. Den utspelar sig på två två tidsplan; 40 talets Nazityskland och 70-talets England och Västtyskland och den har flera intressanta teman som vänskap, människosyn och svek. Jag tyckte att Alfabethuset var lite seg ibland och bitvis väldigt spännande. Jag bläddrade lite i boken efter att jag hade lyssnat på ljudboken och då upptäckte jag  att författaren skrivit  om boken, bakgrunden till den och detta lästes inte upp i ljudboken, vilket jag tycker är synd.

Det är Reine Brynolfsson som läser boken och det var länge sen jag lyssnade på en inläsning av honom. Reine Brynolfssons inläsningen är helt ok även om den inte sticker ut.

Jag försökte låta bli att tänka på serien om Avdelning Q när jag läste Alfabethuset och allteftersom jag kom in i boken så gick det bättre och bättre. Men på något sätt kände jag ändå att böckerna om Avdelning Q delvis stod lite i vägen och det beror nog mest på att jag tokgillar den serien. Jag tyckte att Alfabethuset var intressant och välskriven och definitivt inte någon dålig bok. Tvärtom. Men jag måste säga som det är; jag saknade Avdelning Q med Rose, Assad och Carl Mörk, humorn som finns i böckerna. Kanske hade det blivit annorlunda om jag läst Alfabethuset innan jag började läsa serien om Avdelning Q. Jussi Adler-Olsen är en av mina absoluta favoritförfattare och jag ser fram mot att läsa fler böcker av honom, särskilt den sjätte boken om Avdelning Q som förhoppningsvis kommer på svenska juni 2015.

Betyg 3,5/5.

Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus. Andra som har skrivit om Alfabethuset: Annikas litteratur och kulturblogg och Deckarhuset

En smakebit på søndag: The Reckoning

Söndagens smakbit kommer från The Reckoning (2014) av Rennie Airth som är den fjärde boken om John Madden. De tidigare böckerna i serien: Mörkets flod/River of Darkness (1999), Blodröd våg/The Blood-Dimmed Tide (2003) och Vinterdöd/The Dead of Winter (2009).

Rennie Airth är en av mina favoritförfattare och jag har gillat de föregående böckerna och sett fram mot denna ända sen det började gå rykten om att det skulle bli en fjärde bok. Men jag har också haft lite blandade känslor inför att börja läsa den. Samtidigt som jag velat kasta mig över boken har jag velat suga på karamellen. Jag har också varit lite rädd för att börja; det är ju det där med förväntningar, tänk om jag inte gillar den. Men igår kväll, trött efter en sexdagars arbetsvecka, kände jag att det var dags. Smakbiten som jag bjuder på kommer från början av boken. Mer info om boken finns här.

the-reckoning_Rennie Airth_Mantel förlag

Oswald looked up. Squinting against the setting sun, he saw the silhouette of a man on the bank above him. Dressed in hiking clothes – breeches of some kind – topped by a baggy sweather, he stood faceless in the shadows cast by his hat brim.

”Yes…?”

Uncertain as ever, Oswald hesitated – and in that moment recognition dawned on him and he stared open-mouthed, as the figure moved, coming down the bank towards him with unhurried steps.

”What in heaven´s name-?”

The questin died on his lips. He had been gaping in wonder at the face beneath the hat brim. But then the glint of metal had caught his eye, and his heart had lurched.

”No-”

The word was his last. Struck dumb in the last minutes of his life, in the grip not only of terror but of sheer disbelief, he could only stay where he was, planted lika e tree on the bank, crouched over his knees, until he felt the cold touch of steel on his neck. (s. 7)

 

Vill du vara med eller ta del av alla trevliga smakbitar besök då Astrid Terese och bloggen Betraktninger  som vikarierar idag.