Olive Kitteridge av Elizabeth Strout

Jag har läst Olive Kitteridge av Elisabeth Strout. En bok som jag blev nyfiken på när den kom och noterade på läslistan. Sen ”glömde” jag bort den lite i bokfloden, men så blev jag påmind om den och kände att det var dags att läsa.

Boken består av tretton berättelser i vilka läsaren får följa Olive Kitteridge, pensionerad lärare, maken Henry, apotekare, och många andra karaktärer. De utspelas övervägande i och runt kuststaden Crosby i Maine. Berättelserna hör i mångt och mycket samman. De skildrar bland annat Olive och Henrys långa äktenskap, livet. Jag tänkte lite på Alice Munro när jag läste. Elisabeth Strout är liksom Munro väldigt bra på att skildra det vardagliga, karaktärer, händelser och upplevelser.

Olive Kitteridge är en fascinerande karaktär att läsa om. Jag har bestämt mig för att framöver se tv-serien på HBO med Francis McDormand i rollen. Jag har hört mycket gott om den och Francis McDormand är en av mina favoritskådisar och det känns som att det nästan inte kan bli annat än bra.

Olive Kitteridge är min första bok av Elisabeth Strout och jag tyckte mycket om den. Strout är en författare att lägga på minnet och läsa fler böcker av.

Betyg 4+/5

 

Annonser

Från A till Ö: O-Okej

Det har blivit dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enligt Monika.

O – Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller. Den här boken fick dig att säga ”Meh” och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Den bok som jag tänkte först på är Livet efter dig av Jojo Moyes. En bok som jag vet många tyckt/tycker om. Men det var något som gjorde att det inte klickade riktigt för mig. Jag kan inte säga att jag tyckte den var dålig men det blev inte den där läsupplevelsen som jag hört många andra ha haft, och ja så är det ju ibland av olika anledningar.

 

Från A till Ö: N-Nostalgi

Det har blivit dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat his Bokföring enligt Monika.

N – Nostalgi. En bok du läste som barn. Den här barndomsboken får dig att le och önska att du var liten igen.

Det finns flera böcker som jag känner så för och frågan är vilken ålder, tidpunkt som jag ska välja. Efter lite funderande så får det bli Pippi Långstrump som jag var väldigt förtjust i som liten och när jag som vuxen ser Pippi böcker så är det en speciell känsla. Pippi är lite av en favorit. Och det är nostalgi.

Kall kall jord av Adrian McKinty

Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergud. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv. På ytan tycks inget förena de två fallen men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. (Baksidestext) 

Kall, kall jord är den första delen i en serie om kriminalinspektör Sean Duffy. Jag har varit nyfiken på boken ett tag och nu är den läst.

Vad tyckte jag då? Den har ett bra driv, är rappt berättad. Den är lite macho och grabbig i tonen. Intressant att läsa om 80-talet. Konflikten i Nordirland. På ett sätt känns 80-talet långt borta, och andra inte. Vissa saker minns jag som om det vore igår, och andra ting känns mer avlägsna. Konflikten i Nordirland minns jag, även om den fallit undan lite, och jag tyckte att det var intressant att läsa om den. Författaren är bra på att beskriva miljön, tiden och olika händelseförlopp. Och hatet mellan olika grupper och människosynen. Det känns trovärdigt.

Jag tyckte att Sean Duffy var en intressant bekantskap. Och det var intressant att läsa en bok vars handling utspelas i Belfast – vet inte om jag gjort det tidigare. Underhållande och spännande läsning. Jag kommer nog att läsa nästa bok i serien framöver.

Betyg 3,5/5

Den röda adressboken av Sofia Lundberg

En av böckerna som jag läst den här månaden är Den röda adressboken av Sofia Lundberg. En bok som jag velat läsa ett tag och nu kändes det som rätt tidpunkt.

Doris är 98 år och bor nu ensam på Bastugatan i Stockholm. I sin ägo har hon en adressbok som hon haft sen 1928. I den finns i stort sett alla människor som Doris träffat under sitt liv. Doris bestämmer sig för att börja skriva ner sina minnen, hon vill lämna sin livsberättelse till systerdottern Jenny som bor i USA – de samtalar med varandra lite då och då.

Jag brukar tycka att det är intressant att läsa om människors liv och öde och Den röda adressboken är en varm berättelse om Doris liv, tiden från 1900-talets början till nutid. Med krig och fred. Jobb. Kärlek. Vänskap. Lycka och sorg. Och så de människor som Doris möter och så minnena. Det är en fin och lättläst berättelse  som jag tyckte var underhållande och trevlig att läsa.

Betyg 3,5/5

 

Veckans topplista – böcker om förintelsen

Tisdag och dags för veckans topplista som Johannas Deckarhörna håller i. Temat är böcker om förintelsen. Fem böcker som berörde mig väldigt mycket är dessa:

1. Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg.

2. Mischling av Affinity Konar. Om tvillingarna

3. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

4. Dora Bruder av Patrick Modiano

5. Boktjuven av Martin Zusak

Från A till Ö: M-Mörk

Dags för en ny bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enligt  Monika.

M – Mörk. En bok med mörka toner. Det är inte Fifty Shades of Grey vi snackar om här. Nej den här boken kunde inte ha blivit mörkare ens om du läst den på natten. Skräck, sorg, ilska. Den här boken levererar.

Jag tänkte att den här punkten måste väl passa in på någon bok som jag nyligen läst. Jag läser ju en hel del deckare men jag har inte läst så många som är mörka som avses här. Så det får bli en bok som jag nog redan har nämnt i en annan punkt, då handlade det om en karaktär som väckte frustration. Boken är Mörka platser av Gillian Flynn. Den är väldigt mörk, var lite för mörk för mig, och då läser jag ändå en hel del deckare…..Inte den bok jag tyckt mest om av Flynns men den är skickligt skriven.