Veckans topplista: Ryssland

Tisdag och dags för veckans topplista i regi av Johannas deckarhörna.

Temat: Ryssland, 100 år sedan revolutionen 

Det får bli en blandning av klassiker och andra böcker.

1. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij gjorde jag en omläsning av för några år sen. Jag lyssnade på den uppläst av Per Myrberg. Så bra. Full pott till boken och uppläsningen.

2. Det gröna tältet av Ljudmila Ulitskaja handlar om tre vänners liv och öden och om det sovjetiska samhället från Stalins död 1953 till undergången i början av 1990-talet. Lite tjock och många namn men det var intressant läsning.

3. När duvorna försvann av Sofi Oksanen. Jag tyckte mycket om Utrensning av författaren och När duvorna försvann var också intressant. Den växlar mellan den tyska occupationen på 40-talet och den sovjetiska på 60-talet.

4. Barn 44 av Tom Rob Smith tyckte jag var spännande och otäck när jag läste den. Utspelas bland annat i Moskva 1953.

5. Det var ganska länge sen jag läste Anna Karenina av Lev Tolstoj, minns att jag tyckte att den var väldigt bra.

 

Annonser

Veckans topplista: djur

I veckans topplista i regi av Johannas Deckarhörna är temat djur. Kul tema. Jag läset böcker om/med djur lite då och då och här kommer några av mina favoriter:

1. Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang

2. Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang

3. Nortons filosofiska memoarer av Håkan Nesser

4. Pingvinlektionerna av Tom Michell

5. Arthur: gatuhunden som lämnade djungeln och hittade hem

 

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang

Jag tyckte mycket om Sun-Mi Hwangs bok Hönan som drömde om att flyga och när jag såg att författaren kom med en ny bok så ville jag förstås läsa.

Den handlar om hunden Tufsen som nästan jämt känt sig utanför pga sitt lite speciella utseende. Precis som de flesta andra har Tufsen drömmar och saker som hon vill göra, men livet är ju lite som det är och hon får känna av att det kan vara tufft, orättvist. Men när Tufsen tar steget och vågar börja ta för sig så får hon erfara att det finns mycket fint i livet.

Det är tankeväckande och välskrivet med ingredienser som relationen mellan hund och människa, vänskap, åldrande, moderskap, liv och död. Hunden som vågade drömma är liksom Hönan som drömde om att flyga en jättefin berättelse. Har ni inte läst de här pärlorna så gör det!

Betyg 4/5

 

Från A till Ö: J-Jul

Det har blivit dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enligt Monika.

J – Jul. En bok som bör läsas när det snöar.

Marken där ute är täckt av snö och du vill inget hellre än att krypa upp i soffan där inne och läsa om boken.

Jag har egentligen ingen särskild bok som bör läsas när det snöar, men kortromanen God jul av Jonas Karlsson skulle jag kunna tänka mig att lyssna på igen. Och varför inte runt juletid när det förhoppningsvis snöar, även om det är en bok som det egentligen inte är så mycket julstämning i. God jul har hög igenkänningsfaktor och så är den underfundig. Och Jonas Karlsson som författare och uppläsare är en mycket lyckad kombination. Så vem vet kanske blir det att lyssna om till jul…

Veckans topplista: Finland

Tisdag och det innebär Veckans topplista hos Johannas Deckarhörna.Temat: Finland 100 år – författare eller böcker med anknytning till Finland.

Oj, jag måste erkänna att jag har stora luckor när det gäller litteratur från Finland. Ja det känns lite som att jag får ta fram skämskudden särskilt med tanke på min egen anknytning till Finland. Men jag fick i alla fall ihop några.

1. Utrensning av Sofi Oksanen tyckte jag väldigt mycket om. Och jag har också läst När duvorna försvann av författaren. Den var intressant men lite snårig.

2. Leena Lehtolainen har skrivit ett antal böcker om/med polisutredaren Maria Kallio. Feministiska kriminalromaner. Jag har läst tre som jag gillat: Snöjungfrun, Dödsspiralen och Var är alla flickor nu? 

3. Lola uppochner av Monika Fagerholm var en väldigt annorlunda bok och lite av en utmaning att läsa.

4. Edith Södergran har jag läst en del poesi av men det var ganska länge sen.

I stoft och aska av Anne Holt

Jag har läst de flesta av Anne Holts böcker om Hanne Wilhelmsen och förra månaden läste jag den tionde delen i serien.

I stoft och aska har två parallella historier. Utredaren Henrik Holme får ett cold-case fall i sin hand – en treåring omkom i en tragisk bilolycka 2001 och flickans mamma dog senare under mystiska omständigheter, ett dåd som pappan dömdes för. Henrik Holme misstänker att pappan inte var skyldig och han vänder sig till Hanne Wilhelmsen som är upptagen med ett annat fall. En känd främlingsfientlig bloggare har tagit sitt liv. Hon blir intresserad av Holmes fall, som liksom Hannes, väcker många frågor och de tar sig an fallen tillsammans.

Anne Holts böcker tar ofta upp teman som i mångt och mycket känns oroväckande aktuella och det gäller även den tionde boken. Jag tyckte att den föregående boken Offline var väldigt spännande och hade ganska höga förväntningar på I stoft och aska. Den började väldigt lovande, sen tyckte jag att den tappade farten ett tag. Men den tog sig och blev sen mer spännande.

Jag gillar karaktären Henrik Holme och att han får mer plats i den här boken är ett grepp som ger en extra dimension till serien om Hanne Wilhelmsen.

I stoft och aska har en intressant intrig och teman som känns otäckt aktuella. Och den är välskriven.

Betyg 3,5/5

 

Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5