Det förlorade barnet av Elena Ferrante

Jag tyckte mycket om de tre första böckerna i Neapelserien, Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och  Den som stannar, den som går. Och jag beslöt mig för att läsa den avslutande delen, Det förlorade barnet, ganska tätt efter den tredje boken. Ibland vill jag vänta innan jag läser nästa del i en serie, sas suga på karamellen lite, men det kan också leda till att tiden går och serier inte avslutas och lite så är det för mig när det gäller serien om Maj av Kristina Sandberg som jag inte har läst sista delen av. Så när det kom till Ferrantes serie så bestämde jag mig för att läsa böckerna ganska snabbt efter varandra.

Den fjärde delen är på nästan femhundra sidor och jag är egentligen inte något fan av tjocka böcker – det finns de som är bra men många blir lite för utdragna. När det gäller Det förlorade barnet så tyckte jag att det var spännande läsning och jag tänkte nästan inte alls på sidantalet när jag läste. Jag gjorde ett par kortare uppehåll då den fick vila pga att jag läste annat, och det gick lätt att plocka upp den och fortsätta.

Det är en serie med många karaktärer och det är bra att det finns ett register att använda vid behov.

I Det förlorade barnet så är det medelåldern och åldrandet som står i fokus. Elena flyttar tillbaka till Neapel. Hennes författarskap har nu nått en ytterligare dimension och är mer etablerat. Elena och Lila blir grannar under en tid och hjälper varandra med barnen. Det händer mycket i den avslutande delen och det är flera skeenden som berörde mig starkt. Händelser som jag inte går in närmare på för det finns en risk att jag spoilar.

Jag läste Det förlorade barnet, liksom de andra delarna, med stor behållning och lite tomt är det efter att ha följt Elenas och Lilas liv från barndomen till åldrandet. En av de saker som jag tycker mest om med den här serien är att den skildrar människors olika sidor med avundsjuka, hatkärlek, makt. Livet, människor, vänskap och relationer är sällan perfekta och Ferrante riktar ljuset mot alla dess sidor.

Många gånger brukar delar i en serie vara lite ojämna av olika anledningar. När det gäller Neapelserien så tycker jag att den har en jämnhet som är ganska imponerande; den har varit bra från första boken och bara blivit bättre och bättre. Det är en serie som har passat mig på väldigt många sätt och den har fått mig att fundera över livets olika faser, vänskap och mycket annat.

Betyg 5/5

 

 

 

 

 

 

Annonser

Tematrio: HBTQ

Det har varit Pride i Värmland och Lyrans Noblesser är pepp efter att ha läst en bra bok med HBTQ-tema. Så veckans tema är HBTQ: Berätta om tre böcker, filmer, låttexter etc. Var så kreativa ni vill!

1. Hotell Angleterre av Marie Bennett handlar om George och Kerstin som är nygifta. När George kallas in för att försvara gränsen mot Finland möter Kerstin den gåtfulla Viola och blir förälskad.

2. Kyssa sammet av Sarah Waters. Det är 1880-talets England. Den unga Nancy blir kär i music-hall artisten Kitty.

3. Till sist får det bli filmen Pride som jag inte kan låta bli att nämna. Har du inte sett så gör det!

 

Från A-Ö: I-Ilska

Det har blivit dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enligt Monika.

I – Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad. Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

Jag har inte blivit arg på någon karaktär såvitt jag kan minnas och jag brukar inte fundera över hur karaktärer tänker. Däremot kan jag fundera över hur författaren fick till det med karaktärer, vad det var som gjorde att karaktären kom till, blev si eller så och hur det kommer sig att hen skrev en sån historia och skapade såna karaktärer.

Det har dock hänt att jag känt frustration vid något tillfälle när det gäller karaktärer. Och den karaktär som jag först kom att tänka på i det sammanhanget är Libby i Mörka platser av Gillian Flynn. En bok som jag lyssnade på. Jag hade svårt för flera karaktärer i boken men särskilt Libby. Och boken var lite för mörk för min smak. Minns att jag tyckte att det var jobbigt att lyssna men jag förstod inte riktigt vad det var som gjorde det så frustrerande, men i efterhand har jag kunnat sätta fingret på det lite mer. Det kändes på något sätt som att jag var i Libbys huvud eller om Libby var i mitt och så hade jag ju också en uppläsare i mitt huvud…..

 

Läsningen och Månadens bästa bok augusti

Det har blivit dags att summera förra månadens läsning och utse månadens bästa hos Mias bokhörna.

Det känns som att jag läste väldigt många bra böcker juni- augusti. Av de deckare som lästes tyckte jag mest om I stoft och aska av Anne Holt.

Sen läste jag bland annat Blybröllop av Sara Paborn, Det förlorade barnet av Elena Ferrante och Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson. Tre böcker som jag tyckte stack ut lite extra.

Månadens bästa? Jag tycker det är svårt att välja bara en då jag läste så många bra och när en läser olika genrer. Men det får bli Blybröllop för att det var en sån speciell läsupplevelse och den avslutande delen i Neapelserien, Det förlorade barnet. En serie som passat mig väldigt bra i stort.

Fler recensioner kommer framöver. Länken till titeln går till recensionen.

 

Veckans topplista: London

I Veckans topplista hos Johannas Deckarhörna handlar det om London och det är ju inget mindre än guld för en anglofil. Här kommer mina topp fem.

1. En tv-serie som jag sett i stort sett alla avsnitt av är I mördarens spår/Prime Suspect med Helen Mirren som Jane Tennison. En serie som är skapad av Lynda La Plante. Nu har La Plante skrivit om hur det började för Jane Tennison i ett av Londons tuffaste distrikt. Jag tyckte mycket om den första delen Tennison.

2. En av mina favoritserier är den om Thomas Lynley och Barbara Havers av Elizabeth George. Alla böcker utspelas inte i London men bra många och de får mig alltid att längta till London och England.

3. En annan serie som jag tycker väldigt mycket om är Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs som ofta utspelar sig i London, och även på andra platser i England. Böckerna är lite i Agatha Christies anda samtidigt som de står på egna ben.

4. Sharon Boltons serie om Lacey Flint utspelar sig ofta i London med omnejd och det är en serie som jag tyckt mycket om.

5. Nu har det blivit nycket serier så dags för en stand alone som utspelas i London: Nötskal av Ian McEwan. Den är rolig, smått crazy, absurd. Och spännande.

Blybröllop av Sara Paborn

En av böckerna som jag läste förra månaden var Blybröllop av Sara Paborn. En bok som jag hört gott om och känt att den måste – vill – jag läsa. Och det var en läsupplevelse som blev lite speciell.

Den handlar om Irene som är bibliotekarie och har varit gift med Horst, kabeldragare, i nästan fyrtio år. Irene har nått en punkt i livet där hon börjat tröttna på maken. Horst är ganska bufflig och vräker då och då ur sig spydiga kommentarer om Irenes stora intressen litteratur och trädgård, och hon har fått nog. Så när hon mer eller mindre av en slump hittar blytyngder i källaren så kommer hon på en lösning.

Jag tycker att det är intressant hur böcker, läsning och karaktärer kan påverka en på olika sätt. När jag läste Blybröllop så blev jag till en början väldigt irriterad på Horst och hans spydiga kommentarer. Och jag fnissade åt Irenes planer att göra sig av med maken. Jag fann också Irenes agerande som bland annat amatörkemist lite roligt. Men det kom att förändras och det ganska rejält. Det roliga fastnade i halsgropen och jag kände nästan bara obehag för Irenes agerande.

Det var en läsupplevelse utöver det vanliga och jag tyckte mycket om Blybröllop som är en berättelse med tankeväckande innehåll. Om äktenskap, relationer, makt och frihet. Hur långt är en människa beredd att gå för att uppnå frihet?

Det här var min första bekantskap med Sara Paborns böcker. Jag läser gärna fler framöver. Mitt betyg: 4,5/5

Veckans topplista: Sommarens bästa

Det har blivit dags för veckans topplista hos Johannas Deckarhörna och denna gång handlar det om sommarens bästa.

Hösten närmar sig med stormsteg känns det som även om det är några dagar kvar av augusti. Här kommer några av de böcker som jag tyckt mest om så här långt under juni-augusti:

1.Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet av Elena Ferrante. Det här är en serie som jag tyckt mycket om.

2. Kanada av Richard Ford. Väldigt bra och välskriven.

3. Selfies av Jussi Adler-Olsen. Avdelning Q är tillbaka i den sjunde boken och det är en av de bästa i serien.

4. Spår i snön av Jonas Karlsson. Har läst några noveller i sommar och den här tyckte jag var väldigt bra.

5. Blybröllop av Sara Paborn. Recension kommer.

Denna gång var det svårt att nämna bara fem då jag gillat många så det blev ett urval av de som jag tyckt mest om.