Från A till Ö: U-Ungdom

Dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enligt Monika.

U – Ungdom. En ungdomsbok du avgudar. Hinduismen har tusentals gudar. Det finns tusentals ungdomsböcker i världen. Vilken ungdomsbok avgudar du mest?

Avgudar är ett starkt ord och det beror lite på vilken ålder som avses med ungdom och ungdomsbok…. Den bok jag tänkte först på var De fattiga och de rika av Irwin Shaw som var en favoritbok, och favoritv-serie i min ungdom, men det är inte en ungdomsbok. Cirkeln och efterföljande delar har jag läst som vuxen och det är en väldigt bra ungdomsbokserie. Sen finns ju Harry Potter – har läst några delar som vuxen eller rättare sagt lyssnat på, lästa av Stephen Fry. Det finns säkert många fler men det var de som jag tänkte på i skrivande stund.

 

 

Annonser

Sommarens bästa – topplistan

Tisdag och det är dags för topplistan hos Johannas Deckarhörna. Temat: Sommarens bästa. Det bli juni-augusti som det är några dagar kvar av. Jag har läst och lyssnat på många bra. Här kommer favoriterna:

Wow vilken avslutande bok i Carlos Ruiz Zafóns serie!

Intressant miljö och jättespännande!

Tyckte om många noveller i Det andra målet som jag lyssnade på. Jonas Karlsson läser.

Nuckan är en väldigt Intressant och tankeväckande bok

Tyckte mycket om Alois och Marr som jag lyssnade på under sommaren.

Från A till Ö: T-Trend

Det har blivit dags för nästa bokstav i alfabetstaggen som jag hittat hos Bokföring enligt Monika.

T – Trend. En boktrend du vill upplysa. Böcker, speciellt ungdomsböcker, har gått igenom en massa trender. Ett år är det vampyrer, det andra är det sjöjungfrur. Vilken trend föredrog du?

Ungdomsböcker läser jag på tok för sällan numera, så det får bli vuxenböcker. Ett tag tyckte jag att ”alla” poliser/utredare (dvs huvudutredaren/polisen) i deckare hade alkoholproblem. Eller i alla fall något problem. De var ofta cyniska, trötta, ensamma. Men det finns många deckare som bryter mot den trenden. Ett exempel på det är serien om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Det är en trend som jag föredrar.

 

Tio snabba augustifrågor

Enkäter är alltid kul. Johannas Deckarhörna har satt ihop snabbenkät med tio frågor och den vill jag förstås svara på.

Nya höstböcker eller hyllvärmare?

-Läser både nyare böcker och äldre men det blir nog lite mer av nyare böcker. Lånar mest på jobbet och läser inte hyllvärmare så ofta.

Kräftor eller surströmming?

-Ingetdera, är vegetarian.

Läsplatta eller fysisk bok?

-Gillar min surfplatta, läser vissa saker på den men inte böcker. Fysiska böcker och ljudböcker är favoriterna!

Svenska författare eller utländska?

-Läser både och, inte kollat vilka som är övervägande men det kan nog bli lite fler utländska.

Bullet journal eller vanlig kalender?

-Hört talas om Bullet journal men är inte insatt. Vanlig kalender använder jag.

Crimetime Göteborg eller bara Bokmässan?

-Tror att det blir Bokmässan i år. Crimetime Göteborg vore också kul.

I soffan: Netflix eller vanlig TV?

-Just nu blir det mer av SVT Play än Netflix – det pendlar lite men jag kollar på både vanlig och Netflix/HBO. Kollar just nu bland annat på Tyst vittne och Morden i Midsomer på Play och Shooter på Netflix.

Deckare eller feelgood?

Läser en och annan feelgood under året men det blir övervägande deckare och andra genrer, romaner.

Äppelkaka eller blåbärspaj?

Blåbärspaj är en favorit, åt det för några dagar sen, mums! Äppelpaj är också gott.

Nytt från bokaktuella Stephen King eller Bengt Ohlsson?

Stephen King förstås.;)

Nuckan av Malin Lindroth

Jag blev nyfiken på Malin Lindroths bok när jag hörde att den skulle komma. Lyssnade på henne på Babel vilket var intressant liksom boken.

Nuckan är en kort lättläst text på knappt 120 sidor. I den skriver Lindroth om ensamhet som inte är självvald. Hon har levt ensam i nästan trettio år, är barnlös. Hon har förälskat sig många gånger men blivit bortvald.

Lindroth menar att ord som ”flata, bög, funkis, tant, bitch” har befriats från skammen och hon tycker att det är dags att reclaima ordet ”nucka”.

Lindroths bok väckte många tankar och funderingar. Jag hade gärna läst en liknande text i min ungdom då kändes det som att det inte fanns särskilt många såna här texter, om någon. Men nu äntligen så.

Det är inte helt lätt att skriva om den här boken kanske för att det blev en personlig läsning men så är det många gånger med riktigt bra och intressanta böcker. De berör på ett djupare plan.

Summan av kardemumman är det här en väldigt intressant och viktig bok tycker jag. En bok som alla borde läsa. Det är en modig text, rakt på, smärtsam men det finns en otrolig styrka i den, och mitt upp i alltihopa är den också lite rolig.

Jag funderade länge på om jag skulle betygsätta Malin Lindroths bok. På ett sätt kändes det konstigt att göra det. På ett annat plan inte. I skrivande stund sätter jag betyg: 4/5.

 

Leaving everything most loved av Jacqueline Winspear

Jag har läst den tionde delen i serien om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear.

Det är 1933. En kvinna har hittats död, mördad, i en kanal i södra London. Då polisen inte har lyckats utreda, vänder sig kvinnans bror till Maisie Dobbs och ber om hjälp att hitta den skyldige. Innan Usha Pramal mördades bodde hon på en tillflykt för kvinnor från Indien, vars brittiska arbetsgivare hade slängt ut dem när deras tjänster inte behövdes. Utan pengar och långt hemifrån. Maisie Dobbs undersökningar visar att inget är som det verkar vara och snart sker ett mord till. En kvinna som hade information om Usha blir mördad innan Maisie hinner prata med henne.

Jag tycker om den här serien och brukar försöka läsa en bok om året. Och i juli läste jag den här. Det är intressant att följa Maisie Dobbs liv och i den här boken händer det en hel del. Maisie tar ett steg som jag är väldigt nyfiken på att se hur det utvecklas vilket förmodligen blir i nästa del. Livet förändrades också för Maisies pappa. Och så får hon ett ultimatum av James Compton, älskaren. Och även hennes assistent Billys och sekreteraren Sandras liv tar också lite nya vägar.

Den tionde delen var lättläst och det gick relativt snabbt att läsa den. Den är stark, var frustrerande att läsa om hur kvinnorna behandlades.

Det är också intressant och spännande läsning, mysig. Jag brukar kunna tröttna på serier då det lätt blir lite samma samma efter några böcker. Men i den här serien tycjer jag att det finns utveckling och förändring och Maisie Dobbs är en intressant karaktär som går lite sin egen väg under den här tiden.

Jag tycker att det här är en av de bästa delarna i serien, kanske säger jag det efter varje bok.., låt så vara.;) Jag ser fram mot att läsa nästa del i serien. En lista över böckerna om Maisie Dobbs, som uppdateras allteftersom Jacqueline Winspear kommit med nya delar, finns här.

Betyg -4/5

Träskkungens dotter av Karen Dionne

Jag blev nyfiken på Träskkungens dotter av Karen Dionne när den dök upp på jobbet. Den lät annorlunda och spännande och det brukar många gånger locka lite extra när en som jag läser mycket spänningslitteratur.

Den handlar om Helena som lever med man och barn i en småstad. En dag får hon veta att hennes pappa som kallas Träskkungen i media har rymt från högsäkerhetsfängelset där han sitter. Helena växte upp i träskmarkerna i Michigan och lärde sig bland annat att fiska och jaga av sin pappa. Modern hade hon inte mycket till övers för. Pappan såg hon upp till. Men det kom att ändras då hon tvingades inse sanningen – att modern kidnappats av fadern och tvingats till ett liv i träskmarkerna. Nu femton år senare med nytt namn, nytt liv och egen familj förstår Helena att fadern är på jakt efter henne. Och det är bara hon som kan stoppa honom.

Jag tyckte att Träskkungens dotter var väldigt spännande i början och hade höga förväntningar på att den skulle fortsätta vara det. Men den tappade farten och blev nästan lite trög att läsa efter ett tag. Jag vet inte om det berodde på mig eller boken. Kanske både och. Mot slutet tyckte jag att den tog sig och blev riktigt spännande igen.

Författaren har inspirerats av Dykkungens dotter av H.C. Andersen och citerar från den kursivt på flera ställen i boken. Den utgör en slags bakgrund till Träskkungens dotter. Jag störde mig inte direkt på det men tyckte inte det tillförde något speciellt. Jag tror att storyn hade fungerar minst lika bra utan den.

Intrigen i Träskkungens dotter är lite annorlunda mot annan spänningslitteratur som jag läst och det förhöjde läsupplevelsen. Det var inte direkt någon nagelbitande spänning men jag läser som sagt mycket deckare och thrillers och det gör sitt till.

Boken ska filmatiseras med Alicia Wikander i huvudrollen. Jag är lite tveksam till Wikander i rollen då jag har en annan bild av Helena. Och jag har inte riktigt förstått storheten med Wikander, men för fans kan det nog bli lyckat och vem vet kanske även för mig. För jag tror att Träskkungens dotter skulle kunna göra sig som film, om den blir bra gjord.

Betyg 3+/5