
Jag har länge längtat efter nytt ny av Johan Theorin i den anda som han skrivit Ölandskvartetten. Benvittring är den femte delen. När jag såg att Magnus Roosmann läser ljudboken så bestämde jag mig för att lyssna. Jag sög lite på karamellen innan det blev av, men det går ju inte att göra det hur länge som helst.
De tre första i serien: Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge lyssnade jag på innan jag började blogga, och Rörgast första bloggåret 2013. Fyra böcker och serien verkade avslutad men som tur var ville Theorin annat. Innan jag lyssnade på Benvittring funderade jag över om och hur mycket jag kom ihåg av de föregående böckerna i serien, och var det nödvändigt att minnas. Korta svaret blir nej, det var det inte. Det går alldeles utmärkt att lyssna eller läsa som fristående bok. Men med det sagt så läs alla böckerna! Det är ett måste tycker jag.
Gerlof är tillbaka och det är en karaktär som jag verkligen saknat och det var minst sagt en höjdpunkt att få läsa om honom igen.
Handling: En man dör i ett stenras. Under en krans med rosor som mannen hann lägga innan det skedde, hittar polisen Tilda Davidsson benrester av en man. Det visar sig att den som senast träffade mannen var hennes släkting Gerlof. Gerlof är 80+, och sjuklig men kan inte låta bli att engagerar sig i olika saker och inklusive det här fallet. Som väcker frågor från bakåt i tiden, har det med nuet att göra? Det är som sagt spännande och uppläsningen av Magnus Roosmann gör det ännu mer så.
Det är Gerlof, miljöerna och stämningen med lite mystik och spöklikhet på gränsen till skräck som tilltalar mig med föregående böcker i serien och det gäller även Benvittring. Theorin är som bäst då. Jag vill ha mer av det här. Det kommer väl minst en till i serien hoppas jag!
Betyg 4/5