Tänk snabbt v 14

Måndag och som vanligt dags för fem snabba hos enligt O.

Mina svar:

sommartid eller vintertid. Jag tycker om ljuset, det behöver en efter den mörka tunga årstiden. Men jag är inte förtjust i tidsändringen så det får bli vintertid som är normaltid.

Nyhetsfrossa eller inte. Ett tag blev det mer än vanligt men jag har dragit ner på det. Det blir ändå ganska mycket både på jobbet och privat.

Helgstudion eller vinterstudion. Känner till programmen men kollar inte på något.

lässvacka eller läsflyt. Jag vet inte om jag kan säga att det är det ena eller det andra. Jag läser men att säga att det är flyt är att ta i. Det är lite si och så med fokus.

läsa ut eller ge upp. När jag var yngre så läste jag ut i stort sett alla böcker. Men nu ger jag upp, om det inte rör sig om bokcirkelböcker och jobbläsning, det försöker jag ta mig igenom. I övrigt så ger jag upp böcker som inte funkar för mig – det finns så mycket jag vill läsa och tiden kort.

Söndagens smakbit: Dödens flod

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Jag håller på med flera böcker varav en är Dödens flod av Dervla McTiernan. Första delen i en serie. Vet inte jag behöver fler serier, men får se om det blir av att läsa efterföljande böcker. Det går lite trögt med den, vet inte om det beror på mig eller boken. Kanske en kombo då det är lite si och så med fokusen. Smakbiten kommer från s. 34.

 

Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna idag.

Helgfrågan v 13


Torsdagskväll och som vanligt Mias helgfråga som Just här Just nu har hjälpt till med: Om du skulle skriva en roman, i vilken genre skulle det vara? Skulle du skriva i eget namn eller under pseudonym?

Oj, jag vet inte om jag skulle vilja/orka skriva en roman. Men kanske en kortroman vore något men ingen aning om vad, genre etcetera. Tror jag skulle skriva under pseudonym.

Bonusfrågan: På söndag byter vi till sommartid. Längtar du efter sommaren?

Byte av tid är inte min favorit, för jag brukar bli trött. Sommaren har på något sätt fallit i bakgrunden med allt som händer, men det är en årstid som jag vanligtvis längtar efter och ser fram mot.

The Wreckage av Michael Robotham


En av mina favoritserier är böckerna med/om psykologen Joseph O’Loughlin av Michael Robotham. För ett tag sen lyssnade jag på den femte delen, The Wreckage.

Handlingen utspelar sig bland annat i London och i Bagdad. I London räddar den fd polisen Vincent Ruiz en ung kvinna, Holly, från en våldsam pojkvän. Morgonen efter inser Ruiz att han blivit lurad. Han har blivit bestulen på pengar och smycken som han tänkt ge dottern Claire som ska gifta sig. I Bagdads bankvärld saknas väldigt stora summor i fonder och journalisten Luca Terracini försöker följa pengarnas väg.

Det är övervägande Ruiz som står i centrum i den här boken. Joseph OLoughlin dyker upp längre in i boken. Har sett diskussionen kring om den här boken ska ingå i serien med Joseph O’Loughlin med utgångspunkt från att huvudkaraktären inte är med så mycket. Visst det kan diskuteras. Jag tycker att den kan räknas till serien. Dels för att Ruiz är med i böckerna från start och han är också en slags huvudkaraktär och relationen mellan Ruiz och O`Loughlinger spännvidd till serien. Dessutom så är det ett grepp som gör att det blir variation och det känns lite nytt för varje bok.

Till en början så var jag lite fundersam kring att det handlar om banker, fonder. Kanske för att jag inte är så intresserad av den sfären. Skildringen av händelserna i Bagdad kändes också lite diffusa i början och växlingen mellan Bagdad och London lite trevande. Det kan också ha att göra med att det är tre parallella historier. Förutom Ruiz sökande efter smyckena och försök att hjälpa Holly, och den i Bagdad, så söker en kvinna, Elizabeth, efter sin man som saknas.

Allteftersom jag kom mer in i och fick grepp om de tre parallella historierna med olika karaktärer och händelseförlopp blev de mer och mer intressantare. Och spännande. Och det beror mycket på att Michael Robotham är väldigt bra på att bygga upp spänningen och hålla en kvar som läsare. Det är nog en av anledningarna till att böckerna och serien, så långt som jag läst, håller sån hög nivå.

Sean Barrett läser också den här ljudboken och det gör han bra. Barrett är nu förknippad med den här serien och det är bra att det är samma uppläsare.

I skrivande stund så håller jag på den sjätte delen i serien. Böckerna är beroendeframkallande men det finns värre beroenden tänker jag. 😉

Betyg -4/5

Lista på böckerna av Michael Robotham finns här.

 

 

Tänk snabbt v 13


Måndag och dags för fem snabba hos enligt O.

Mina svar:

I coronatider: hemma eller på jobbet. Jag jobbar mestadels på plats på bibblan som jag jobbar på. Vissa saker kan göras hemifrån, men det är ganska begränsat så det blir inte så ofta.

Moderna museet eller Kungliga Operan. Skulle kanske inte kolla online, men museer är kul att gå på.

våfflor eller pannkakor. Tycker om och äter båda, men blir inte våfflor så ofta, därför väljer jag det.

feelgood eller dystopi. Egentligen ingetdera, inte riktigt min genre. Men har läst en och annan feelgood.

Småkakor, mjuka kakor eller bullar. Vet inte om kex räknas som småkakor, men kör på det.

Söndagens smakbit: Say You’re Sorry

Söndag och som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Veckan har varit underlig. Jag jobbar, kommer enstaka besöker, en del får hemleverans. Det är jättelugnt. Överallt. Lite spökstad över det hela.

När det gäller läsningen så har det gått lite upp och ner. Ett par böcker som jag håller på med går det lite trögt med. Så igår började jag på sjätte delen i favoritserien av Michael Robotham. Och det var, förstås, rätt ”medicin”. 😉 Det ökar också på antalet lästa böcker på engelska i min utmaning vilket inte är helt fel. Smakbiten kommer från kapitel 8.

I need a plan. What if George isn’t coming back? What if he just leaves me here? What if Tash didn’t make it? What if she can’t find her way back?

 

Fler smakbitar finns hos Astrid Terese  på bloggen Betraktninger som håller i trådarna idag.

Jägarinnan av Kate Quinn

Jag har läst och lyssnat på Jägarinnan av Kate Quinn. Började med att läsa vanliga boken, men gick över till ljudboken.

Det är tre människors livsöden som vävs samman. I Sibirien före andra världskriget ansluter sig stridspiloten Nina till Natthäxorna, som är ett kvinnligt bombregemente. I Boston 1946 får sjuttonåriga Jordan McBride veta att hennes pappa träffat en ny kärlek. Hon blir glad men lite förvånad. Hon börjar dock känna att det är något som inte stämmer och hittar saker som gör att misstankarna ökar. I Köln 1950 lämnar den brittiske krigskorrespondenten Ian Graham journalistiken för att jaga nazistiska krigsförbrytare. Han jagar efter en mördare som kallas Jägarinnan och tar hjälp av Nina i sökandet.

Vad tyckte jag då om boken? Den var ganska intressant att läsa och bitvis spännande. Mest intressant tyckte jag att det var att läsa om Nina och Jordan.

Den var bitvis lite seg och det tror jag har med tjockleken att göra. Den är 636 sidor och lite väl lång. Tror den hade kunnat bli minst lika bra, och bättre, om den kortats ner.

Jag har läst flera böcker på sistone med två tre tidsperspektiv, känns som det förekommer i väldigt många. Kände mig lite trött på det när jag höll på med Jägarinnan. Nu ligger intrigen i den relativt nära i tiden och det är inte några jättestora hopp mellan årtalen. Men det är lätt att det blir viss mättnad.

Ljudboken läses av tre uppläsare, nya för mig, en läser mer än de andra. Ok uppläsningar.

Sammanfattningsvis Ok underhållning för stunden, bitvis intressant och spännande bok som vunnit på förkortning.

Betyg 3+/5