Jag har läst och lyssnat på Jägarinnan av Kate Quinn. Började med att läsa vanliga boken, men gick över till ljudboken.
Det är tre människors livsöden som vävs samman. I Sibirien före andra världskriget ansluter sig stridspiloten Nina till Natthäxorna, som är ett kvinnligt bombregemente. I Boston 1946 får sjuttonåriga Jordan McBride veta att hennes pappa träffat en ny kärlek. Hon blir glad men lite förvånad. Hon börjar dock känna att det är något som inte stämmer och hittar saker som gör att misstankarna ökar. I Köln 1950 lämnar den brittiske krigskorrespondenten Ian Graham journalistiken för att jaga nazistiska krigsförbrytare. Han jagar efter en mördare som kallas Jägarinnan och tar hjälp av Nina i sökandet.
Vad tyckte jag då om boken? Den var ganska intressant att läsa och bitvis spännande. Mest intressant tyckte jag att det var att läsa om Nina och Jordan.
Den var bitvis lite seg och det tror jag har med tjockleken att göra. Den är 636 sidor och lite väl lång. Tror den hade kunnat bli minst lika bra, och bättre, om den kortats ner.
Jag har läst flera böcker på sistone med två tre tidsperspektiv, känns som det förekommer i väldigt många. Kände mig lite trött på det när jag höll på med Jägarinnan. Nu ligger intrigen i den relativt nära i tiden och det är inte några jättestora hopp mellan årtalen. Men det är lätt att det blir viss mättnad.
Ljudboken läses av tre uppläsare, nya för mig, en läser mer än de andra. Ok uppläsningar.
Sammanfattningsvis Ok underhållning för stunden, bitvis intressant och spännande bok som vunnit på förkortning.
Betyg 3+/5