En grav för två av Anne Holt

Jag har läst en hel del böcker av Anne Holt, såväl böcker om/med Hanne Wilhelmsen och fristående. Många är lästa längre bak i tiden men jag har också läst några under tiden som jag bloggat. Nu har Holt kommit med en ny serie och en ny karaktär, Selma Falck. Jag har lyssnat på den och den gav mersmak.

Karaktären Selma Falck har varit elitidrottare och advokat. Men hennes liv har kastats om totalt och hon har blivit av med hem, familj och jobb efter spelmissbruk. Nu bor hon i en sunkig lägenhet med en katt. En dag söker en person som Selma svindlat upp henne. Hans dotter Hege Chin, Norges bästa skidåkare, har testat positivt i en dopingkontroll. Detta kort tid innan den slutliga OS uttagningen. Han ber om Selmas hjälp med att bevisa att dottern är oskyldig. Om Selma går i land med uppdraget så kan hon bli fri från skulden.

Jag tyckte att det var spännande med en ny karaktär. Det är nog inte lätt att få till det med karaktärer som känns helt nydanande. Och det gör kanske inte Selma heller. Men det är en intressant karaktär.

Ett dödsfall inträffar. En manlig elitskidåkare hittas med samma preparat. Holt riktar oftast ljuset mot aktuella saker i sina böcker och det gäller även i En grav för två. Det var intressant och spännande att läsa om doping, det norska skidlaget. Holt väver också in rasism och utsatthet.

Selma träffar en uteliggare som visar sig vara en fd polis och det är en intressant tråd i boken. Kanske kommer mannen att dyka upp i fler böcker i den här serien?

Magnus Roosmann läser ljudboken och det gör han väldigt bra tycker jag.

Jag läser gärna fler böcker med karaktären Selma Falck och ser med förväntan fram mot vilka ämnen som Anne Holt kommet att ta sig an härnäst.

Betyg -4/5

Söndagens smakbit: Ön

Sista söndagen i september och jag hoppas på en lite lugnare oktober med mer tid och ork för läsning än det varit den här månaden. Som vanligt kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses.

Jag har börjat läsa Ön av Ragnar Jonasson som är den andra delen med Hulda Hermansdottir. Jag tyckte att den första, Mörkret, var ganska bra och kände att jag nog skulle läsa Ön så småningom. Det är något speciellt med det isländska. Efter att ha läst en bit i Ön känns det som att jag kanske kommer att gilla den mer.

Hade ni inte kul i kväll? frågade han försiktigt.

Jodå… jo, det var bra, sa hon, men svaret var inte övertygande.

Hon har väl varit snäll mot dig?

Jodå, svarade barnet. Jodå, de var snälla båda två.

Vad menar du? frågade han. Båda två?

Ja, de var två.

Vadå? Var det någon av hennes kompisar som kom förbi?

Det blev tyst en stund innan flickan svarade. Nu såg han skräcken i hennes ögon och kände en rysning längs ryggraden.

Nejdå. Det var bara lite konstigt, pappa… (s. 13)

Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna denna vecka.

Trevlig söndag!

Helgfrågan v 39

Det duggar inte så tätt med inlägg här på bloggen och det beror på att det varit obeskrivlig mycket senaste tiden. Men nu är det dags att svara på Mias helgfråga: Hur gör ni för att visa tacksamhet? Det handlar om tävlingar och recex. Jag tar sällan emot resex så på det kan jag inte riktigt svara. Men vill jag visa tacksamhet för något så gör jag det och det kan ske på lite olika sätt beroende på sammanhanget.

Bonusfrågan: Har ni börjat känna av hösttröttheten än? Ja det har jag, men min trötthet är nog också relaterad till att det varit och är så mycket nu.

Helgfrågan v 38

Fredag, helg och dags för Mias helgfråga: Hur går det med läsningen? Har du läst någon riktigt bra bok?

Den går ganska bra men det blir lite mindre tid och ork för läsning nu när jobbet går i 190. Men jag har läst och lyssnat på några intressanta. En som jag nyligen läst är Vid nattens ände av Jan-Philipp Sendker. Tredje och avslutande delen i Kina trilogin. Lättläst, spännande. Hela trilogin är läsvärd.

Bonusfrågan: Bokmärke eller hundöron? Bokmärke förstås, gäller såväl mina böcker som andras.

Söndagens smakbit: Vid nattens ände

Söndag och urskönt med ledig dag efter att ha jobbat sex dagar. Idag blir det mest att läsa och slappa innan ny vecka tar vid. Jag tyckte mycket de två första böckerna i Jan-Philipp Sendkers Kina trilogi: Viskande skuggor och Ensamhetens språk och har sett fram mot att läsa den tredje Vid nattens ände. Den har börjat lovande. Smakbiten kommer från sidan 7.

Trafikljuset slog om till rött, taxin stannade, Christine slog upp ögonen en kort stund, och han såg att hon inte trodde på det nu heller. Bara en gata kvar, ville han säga. Titta ut genom rutan. Försäkra dig. Tvåhundra meter, kanske trehundra, inte mer. Vad var väl en gata när man hade flytt hundratals mil? Mannen i hörnet skulle inte kunna stoppa dem ensam. Då fick han syn på en till. Och en till.

Fler smakbitar finns hos Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna idag.

Trevlig söndag!

Helgfrågan v 37

Torsdagskväll och dags för Mias helgfråga: Varför tror du författare väljer att skriva ihop? Det finns säkert många olika anledningar. Kanske för att man vill dela på arbetet med någon, känns som att det kan vara ganska ensamt. Sen kan det ju vara för att kunna bolla idéer, få inspiration. Med mera.

Bonusfrågan: Vad sitter du inne på för hemlighet, som du vill dela med dig? En hemlighet är ju en hemlighet och jag har ingen som jag vill dela med mig. 😉

Norrland – tisdagstrion

Tisdag och temat hos Ugglan och Boken denna vecka är Norrland. Det får bli dessa tre böcker.

 

Jag är väldigt förtjust i Håkan Nessers sätt att skriva och leken med namn. Platsen i Eugen Kallmans ögon är en högstadieskola i staden K som i den här boken ligger i Norrlands inland.

I Och bergen skall rämna av Erika Olofsson Liljedahl är platsen Tornehamn som ligger i Norrland. Tyckte mycket om den här liksom debutromanen.

I Krokas kommer En ung tysk kvinna till Krokom Jämtland. Väldigt bra bok.

Söndagens smakbit: Fröken Island

Söndagkväll och lite senare än vanligt dags att dela med mig av en smakbit från en av böckerna som jag läser: Fröken Island av Audur Ava Olafsdottir. Blivit lite splittrad läsning så här långt tyvärr, och jag vet inte riktigt vad jag tycker än. Men den är intressant att läsa.

Då berättade jag det för honom. Att jag skriver. Varje dag. Att jag i början skrev om vädret liksom min far, och om ljuset över jökeln på andra sidan fjorden, om hur ett vitt moln låg som en fårskinnsfäll över jökeln, och att det därefter har tillkommit människor, händelser och platser. (s. 58)

Fler smakbitar finns hos Astrid Tersese på bloggen betrakninger som håller i trådarna idag.

Förlorad av Michael Robotham

Förra månaden lyssnade jag på andra delen i serien om/med psykologen Joseph O’Loughlin: Förlorad. Lost som den heter i original kom 2005, på svenska året efter, och ljudboken som jag lyssnat på är från 2018.

I den första delen, Den misstänkte, får en som läsare lära känna psykologen O’Loughlin och det mesta kretsar kring honom. Han blir själv misstänkt i ett fall och jagad av kommissarie Vincent Ruiz. I Förlorad är det lite omvänt; det är Ruiz som står i centrum och det är ett lyckat grepp med de omvända rollerna.

Ruiz dras inledningsvis upp ur Themsen, skjuten i benet, och är mer död än levande. Han har förlorat minnet, hamnar i koma och när Ruiz vaknar kontaktar han O’Loughlin för att få hjälp med återskapandet av vad som hänt.

När Ruiz dras upp ur floden har han i sin ficka ett foto av en flicka, Mickey, som rövades bort för tre år sen. I stort sett alla utom Ruiz tror att Mickey är död. Ruiz bestämmer sig för att ta reda på sanningen men han möter motstånd och blir själv utredd.

Jag gillade den första delen och den andra nästan ännu mer. Det är en spännande intrig med Ruiz som försöker minnas med O’Loughlin hjälp och jakten på sanningen om Mickey. Det är flera vändningar och tvister och den överraskar. Det är också intressant att få veta mer om Ruiz, bakgrunden.

Boken utspelas till stor del i London och jag gillar att läsa om platser, gator och broar som jag besökt och/eller känner till. Devon omnämns och det är lite samma där. Jag har besökt en del platser där och det tillför det där lilla extra att läsa om det.

Magnus Roosmann läser även den här delen och det gör han väldigt bra tycker jag.

Michael Robotham har seglat upp som en av mina favoritförfattare och det här är en serie som jag kommer att fortsätta läsa. Det verkar inte finnas fler böcker översatta i serien, hoppas på att de översätts och kommer på ljudbok asap. Men om det inte blir så och tålamodet tryter så blir det (ljud)böckerna på engelska.

Betyg -4/5

Lista över Michael Robothams böcker finns här.

Helgfrågan v 36

Hej och hå det är mycket nu och har varit lite tunnsått med inlägg på bloggen, men nya tag nu. Det är dags för helgfrågan hos Mias bokhörna. 

Ska du på bokmässan i år? Nej det blir nog inte så. Har en del annat på gång då. Det hade varit kul att gå, hoppas på nästa år.

Bonusfrågan: Vilken bok känner du att du måste köpa in? Jag har ingen bok som jag känner så för. Då jag antingen lånar böcker på bibblan som jag jobbar på eller lyssnar på böcker via Nextory. Och det finns förstås böcker som jag ser fram mot. En av dem är Jussi Adler-Olsens nya om Avdelning Q och den kommer jag nog att lyssna på.