Förlorad av Michael Robotham

Förra månaden lyssnade jag på andra delen i serien om/med psykologen Joseph O’Loughlin: Förlorad. Lost som den heter i original kom 2005, på svenska året efter, och ljudboken som jag lyssnat på är från 2018.

I den första delen, Den misstänkte, får en som läsare lära känna psykologen O’Loughlin och det mesta kretsar kring honom. Han blir själv misstänkt i ett fall och jagad av kommissarie Vincent Ruiz. I Förlorad är det lite omvänt; det är Ruiz som står i centrum och det är ett lyckat grepp med de omvända rollerna.

Ruiz dras inledningsvis upp ur Themsen, skjuten i benet, och är mer död än levande. Han har förlorat minnet, hamnar i koma och när Ruiz vaknar kontaktar han O’Loughlin för att få hjälp med återskapandet av vad som hänt.

När Ruiz dras upp ur floden har han i sin ficka ett foto av en flicka, Mickey, som rövades bort för tre år sen. I stort sett alla utom Ruiz tror att Mickey är död. Ruiz bestämmer sig för att ta reda på sanningen men han möter motstånd och blir själv utredd.

Jag gillade den första delen och den andra nästan ännu mer. Det är en spännande intrig med Ruiz som försöker minnas med O’Loughlin hjälp och jakten på sanningen om Mickey. Det är flera vändningar och tvister och den överraskar. Det är också intressant att få veta mer om Ruiz, bakgrunden.

Boken utspelas till stor del i London och jag gillar att läsa om platser, gator och broar som jag besökt och/eller känner till. Devon omnämns och det är lite samma där. Jag har besökt en del platser där och det tillför det där lilla extra att läsa om det.

Magnus Roosmann läser även den här delen och det gör han väldigt bra tycker jag.

Michael Robotham har seglat upp som en av mina favoritförfattare och det här är en serie som jag kommer att fortsätta läsa. Det verkar inte finnas fler böcker översatta i serien, hoppas på att de översätts och kommer på ljudbok asap. Men om det inte blir så och tålamodet tryter så blir det (ljud)böckerna på engelska.

Betyg -4/5

Lista över Michael Robothams böcker finns här.

Annonser

Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser

Under sommaren har jag lyssnat på den femte och ”sista” delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag gillar Barbarotti och det kändes lite tråkigt, kunde ha tänkt mig att läsa någon bok till. Men har förstått att Barbarotti (och Van Veeteren) dyker upp i boken De vänsterhäntas förening, så ett litet återseende blir det. På ett sätt är det en lagom lång serie med fem böcker. Och med Nesser vet en aldrig, namn, platser, karaktärer har en förmåga att dyka upp igen…

Fallet i Styckerskan från Lilla Burma är ett ”cold case”. Ellen Bjarnebo har suttit 11 år i fängelse för mord. Men var hon den skyldige? Om inte, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Barbarotti tar sig an fallet i en tung situation. Fallet leder honom runt om i Sverige, från Lilla Burma utanför Kymlinge till ett fjällpensionat som ligger någonstans, lite oklart var.

Det var ganska spännande att läsa om fallet, Barbarottis funderingar, utredningen, om det som sker 1989. Men det som stannat kvar är det som händer i Barbarottis liv. Liten spoilervarning. Det är tråkigt det som sker. Boken började väldigt drabbande, starkt. Det finns signaler om att det kunde inträffa i föregående bok, men det kom ändå oväntat. Men jag tyckte om hur det ”slutar” – om det skulle bli som det antyds och verkade så kändes det rätt. Mer än så vill jag inte skriva om det, för då spoilar jag för mycket för den som inte läst. Och läsa tycker jag att en ska göra eller varför inte lyssna. Det är en författaruppläsning och Håkan Nesser läser väldigt bra. Bara det gör det värt att lyssna.

En av de saker som jag tyckt mest om i den här serien är att det känns mer som vanliga romaner än deckare. Det är människorna, relationerna som står i centrum. Och så är det även i Styckerskan från Lilla Burma. Håkan Nesser har en egen stil, ton, underfundighet och böckerna låter sig inte enkelt placeras i ett fack. Jag gillar det.

Så småningom blir det att börja med nästa serie av Nesser, Van Veeteren, men det kan också bli någon annan bok av författaren innan, finns att välja mellan. Lista över böckerna finns här.

Styckerskan från Lilla Burma får betyget -4/5.

 

 

 

Lightning Men av Thomas Mullen

Jag har lyssnat på uppföljaren till Darktown av Thomas Mullen. Darktown var en de böcker som jag tyckte mest om förra året. När jag upptäckte att uppföljaren finns som ljudbok på engelska på Nextory så slog jag till.

Det går att läsa böckerna fristående men för behållningen skull så tycker jag att en bör läsa Darktown först. I den första boken är det 1948, platsen Atlanta. På ena sidan tågrälsen ligger området där rika, vita bor och på andra Darktown övervägande bebott av afroamerikaner. I det området får stadens första svarta polisstyrka uppdrag att patrullera.

När The Lightning Men tar vid är det 1950. Poliserna Lucius Boggs och Tommy Smith, som läsaren också möter i Darktown, jobbar i Atlantas första polisstyrka för svarta poliser. En får följa poliserna i deras vardag, polisarbetet och på hemmaplan, och även andra karaktärer. Det är intressant att läsa om polisernas arbete och obehagligt. Särskilt behandlingen av dem. De är inte tillåtna på polishögkvarteret utan jobbar i en källare.

I Lightning Men flyttar Smiths syster in i ett bostadsområde som tidigare bebotts av vita. Det är kvarteret där den vita polisen Rakestraw, som läsaren också möter i Darktown, och svågern Dale bor. Grannarna startar en insamling för att försöka köpa huset. Men några, däribland Dale, blir involverade med Ku Klux Klan för att ”rädda” kvarteret.

Karaktärerna känns trovärdigt skildrade och en får möta olika perspektiv, värderingar och fördomar.

Yahya Abdul-Mateen II läser ljudboken. Ibland går det lite fort men i det stora hela läser han väldigt bra.

Det är en bok som biter sig fast, väcker och efterlämnar starka känslor. Samtidigt som det är obehaglig läsning är det väldigt spännande. Liksom den föregående boken är Lightning Men en riktig bladvändare. Läsning rekommenderas! Den översatta boken, Vit eld, kommer i september.

Betyg 4+/5

Farlig flyktväg och The Shadow District av Arnaldur Indridason

Jag har läst Farlig flyktväg, och lyssnat på The shadow District (Skuggor över Reykjavik) i Arnaldur Indridasons trilogi med utredarna Flovent och Thorson.

Den första delen, Det tyska huset blev jag inte så förtjust i. Det gjorde att jag dragit mig för att fortsätta med serien. Men Indridason är en favoritförfattare och jag hade bestämt mig för att åtminstone läsa Farlig flyktväg. Och det var tur det för jag tyckte mycket om Farlig flyktväg, och The Shadow District. Jag läste böckerna direkt efter varandra och det är inte så ofta som jag gör det numera, det var roligt att ha tid och tillfälle till det.

Serien verkar ha fått en annan ordning när det gäller den engelska utgivningen, bland annat på Nextory där The Shadow District som är den avslutande delen, är del 1. Efter att ha kollat runt så upptäckte jag att det var så på flera andra ställen/sidor. Om det blivit så av misstag eller om det är menat så vet jag inte. Men efter att ha läst så är min rekommendation att läsa i den ordningen som de översatta på svenska är, även om en som jag gjort läser på olika språk. Jag höll på att läsa den tredje före den andra men backade bandet och det var bra. Lista på Indridasons böcker finns här.

Jag upplevde att det var lite otydligt början att lyssna på The Shadow District som växlar mellan 1944 och 2016. Men det gav sig när jag kom in i ljudboken. Sean Barrett läser den och det gör han väldigt bra.

Det kändes som att den ”gamla” Indridason är tillbaka i de här delarna. Den Indridason som gjort att jag inte tröttnat, velat ha mer, och läst vidare.I Farlig flyktväg inträffar flera dödsfall och det är en intressant och spännande intrig. Och Indridason väver skickligt ihop dåtid och nutid i den avslutande The Shadow District som också har en intressant och spännande intrig. Båda är välskrivna.

Vad blir det sen i bokväg av Arnaldur Indridason? Jag har mina funderingar som dök upp efter att jag hade lyssnat klart på den avslutande delen, men om det blir så återstår att se….

Betyg 4+/5

The Ghost av Robert Harris

Jag har lyssnat på The Ghost av Robert Harris. Har tidigare läst En officer och spion och München av författaren, båda väldigt intressanta och spännande. Tyckte också om den här.

Det var något som kändes lite bekant när jag lyssnade och jag funderade över om jag kanske läst någon liknande bok. Kom inte på någon men i efterhand så har jag förstått. The Ghost är filmatiserad med titeln The Ghost Writer med bland andra Pierce Brosnan och Ewan McGregor. Hade titeln på boken som jag lyssnat på varit The Ghost Writer hade kronan kanske trillat ner, men det är inte helt säkert för jag visste inte att filmen var baserad på en bok av Harris. Ska tillägga att boken finns utgiven med samma namn som filmatiseringen också.

Den ljudbok som jag lyssnat på via Nextory är från 2014 och boken kom några åt innan. Minns inte när jag såg filmatiseringen men tror att det var när den kom vilket var runt 2010.

Jag var inte var helt såld på filmatiseringen, men boken tyckte jag mycket om. Det var intressant och spännande att läsa om det politiska spelet, makt, svek och korruption. Berättaren är ganska cynisk och har en torr humor som gick hem hos mig. Men har för mig att skildringen av det i filmen störde mig. Tyckte inte att det kom fram på ett bra sätt.

Berättaren är spökskrivare och har arbetat med rockstjärnor och liknande vars karriärer mer eller mindre dalat. Nu får han chansen att åka till USA och arbeta med den fd brittiska premiärministern Adam Lang. Spökskrivarens uppgift är att förbättra bilden av ex-premiärministern. Han inser snart att Lang bär på hemligheter som inte är att leka med.

En välskriven thriller. Bladvändare. Och bra uppläsning av Michael Jayston.

Betyg 4/5

Bild på omslaget läggs ev in i efterhand.

Tom av Håkan Nesser

Förra månaden lyssnade jag på Tom som är en relativt ny berättelse av Håkan Nesser.

Den handlar om Judith som får ett samtal mitt i natten av en person som säger att han är Tom, styvsonen som varit försvunnen lite över 22 år. Är han tillbaka? Judith känner tvivel och sakteligen får en som läsare veta varför, vad som hände för 22 år sen. Och hur Judith och maken Robert förhåller sig till personen som säger sig vara Tom.

Det här var en berättelse i min smak. Det är mycket stämningen i den, suggestiv och lite smått obehaglig. Det är spännande läsning från början till slut tyckte jag. Det är flera svängningar och jag hade en del funderingar när jag ”slagit ihop” boken om hur det egentligen förhöll sig med ”gåtan”. Det gjorde boken extra spännande.

Berättelsen finns också som text, ingår i samlingen Intrigo. Bara namnet på samlingen säger en del om Nessers sätt att skriva och han laborerar ju mycket med olika namn och språket, och det gäller även i Tom. Upptäckte när jag kollade upp samlingen att det finns några berättelser i den som jag inte läst, men kommer nog till dem så småningom. Har en pågående temaläsningen där jag sakta men säkert betar av böcker av Nesser.

Det är inte en författaruppläsning och när jag såg det tänkte jag ”vad synd” men Anna Maria Käll som läser den är också en av mina favoriter. Och under tiden som jag lyssnade så kändes det på många sätt rätt att det är Käll som läser.

Det här är en av de böcker som jag tyckt mest om av vårens läsning och den får betyget 4+/5.

Lista på böcker av Håkan Nesser finns här.

The love song of miss Queenie Hennessy av Rachel Joyce

Jag tyckte mycket om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd när jag läste den för ett par år sen. Och jag bestämde mig för att vid tillfälle läsa Miss Queenies osannolika kärlekssång. När jag hittade den som ljudbok hamnade den i ljudbokshyllan. Och nu har jag lyssnat på den. På engelska. I min ljudbokstjänst finns den endast på engelska.

Det är två parallella berättelser.

I den första boken får Harold Fry ett brev från Queenie, som är en fd bryggerikollega, i vilket hon berättar att hon har cancer och är döende. Harold ger sig iväg gåendes genom hela England för att försöka hinna fram till henne.

I The love song of miss Queenie Hennessy är berättelsen utifrån Queenies perspektiv. När hon får veta att Harold Fry är på väg så börjar hon skriva ett brev i vilket hon berättar om sina känslor och hemligheter som hon burit på i tjugo år. Kommer Harold Fry att hinna fram till henne?

Jag tyckte mycket om den här boken. Liksom boken om Harold Fry. Den här tyckte jag kanske till och med lite mer om. Det skulle ha kunnat bli en bok som handlat mycket om sjukdomen och döden. Men det gör den inte. Det finns förstås en liten sorgesam ton över berättelsen, det kan man inte komma ifrån. Det är en fin berättelse om kärlek, minnen, hemligheter och försoning. Livet som det varit och blev. Queenies. Harolds. Och Harolds son Davids. Tonen i boken är varm och den är lättläst.

Jag tyckte om att lyssna på den på engelska, det gav en extra dimension till berättelsen. Celia Imrie läser boken och jag tyckte att det var en väldigt bra anpassad uppläsning till berättelsen om Queenie.

Betyg -4/5