Offer 2117 av Jussi Adler-Olsen

Den som läser min blogg vet att jag gillar Jussi Adler-Olsens serie om Avdelning Q. För ett tag sen lyssnade jag på den åttonde delen som jag sett fram mot lite extra – då det utlovats att en äntligen skulle få veta mer om Assad!

Det är en stark historia som på flera sätt  känns ruggigt aktuell. Båtflyktingar, döda och levande, flyter iland på en ö i Medelhavet. En journalist som är nära botten ser sin chans till ett scoop. En datorspelande tonåring kontaktar polisen nästan dagligen rörande sina planer som har med siffran 2117 och föräldrarna att göra. En galning?

När det gäller Avdelning Q så har Rose inte arbetat på ett par år. Hon isolerar sig hemma och går inte ut. Assad besöker henne, kollar hur hon har det, och köper mat. Händelsen som utlöste att det blev så för Rose kan en läsa om i föregående bok Selfies. Rose har visserligen inte jobbat på ett bra tag, men hon sparar urklipp och Assad får syn på ett om båtflyktingar och känner igen en kvinna. Det väcker många saker till liv inom Assad och han börjar berätta om sin bakgrund för Rose.

Polischefen Lars Björn har dött och de får en nygammal efterträdare på avdelningen. Rose kommer tillbaka till jobbet och Assad berättar sin historia för de andra. Att han känt igen sin hustru Marwa på ett urklipp. Som han inte sett på många år vilket också gäller döttrarna. Assad har låtit kollegerna att tro annat och det här är en av de saker som nu kommer upp till ytan.

Jag tycker om kombinationen humor, ironi och starka och spännande historier som det brukar vara i den här serien. Det är oftast avvägt på ett bra sätt. I den här boken är det lite mindre av dialogen och jargongen mellan Carl och Assad och de andra karaktärerna. Det är en mörk historia, men det finns humor och ironi, i ganska lagom mängd.

Stefan Sauk läser även den här delen och jag tyckte att uppläsningen också, i alla fall stundtals, inte är fullt så…på, som det är i de andra böckerna när det gäller dramatiseringen.

Jag tyckte mycket om Offer 2117. Det händer mycket och är sammantaget spännande läsning. Och det är en historia som berör på många plan. Har du inte läst så finns en lista över böckerna här.

Betyg 4/5

Shatter av Michael Robotham

Jag har lyssnat på del tre i serien med psykologen Joseph (kallas Joe) O’Loughlin. De två första delarna har översatts: Den misstänkte och Förlorad.

Shatter är en psykologisk thriller som är spännande från första raden. Joe har kallats till Clifton Suspension Bridge, hängbro över Bristol Avon vid Clifton, förort till Bristol. En kvinna, Christine Wheeler, håller på att hoppa. Hon är naken, gråter och pratar med någon i mobilen. Samtidigt som Joe försöker ta sig fram till henne försöker han få Christine Wheeler att inte hoppa. Han når nästan ända fram, hon säger några ord och hoppar sen.

Joe kan inte glömma att han inte lyckades stoppa Christine Wheeler. Och när hennes tonårsdotter Darcy söker upp honom och berättar om mammans höjdräddsla, blir han mer eller mindre besatt av att ta reda på orsaken till dödsfallet. Vem och vad var det som fick henne att hoppa?

Joe står inför ett av sina svåraste fall. Han arbetar tillsammans med polisen Veronica Cray och den nu pensionerade kriminalaren Vincent Ruiz. Samtidigt kämpar Joe med sjukdomen Parkinson och problem i äktenskapet. Och som inte det vore nog så blir frun och ena dottern indragen i fallet.

Det är olidligt spännande ibland och emellanåt obehagligt då det handlar om nedbrytning av psyket. Men det finns också lättnad och en ironi i dialogen även i den här boken, och jag gillar det. Det görs på ett bra sätt. Bland annat så är det i dialogen mellan Joe och Ruiz.

Sean Barrett läser ljudboken och det gör han bra. Men jag störde mig lite på att Barrett viskar några gånger när han ska göra en karaktär och ett visst händelseförlopp. Kan förstå varför men nja det hade varit bättre om det lästs i vanligt tonläge. Men Barretts uppläsning är i det stora hela bra.

Jag tycker att den här serien bara blir bättre och bättre för varje bok och jag ser fram mot att lyssna på nästa del i serien. Men nu blir det en paus, iaf ett tag…

Betyg 4/5

Lista på Michael Robothams böcker finns här – den uppdateras allteftersom det kommer nya.

 

En grav för två av Anne Holt

Jag har läst en hel del böcker av Anne Holt, såväl böcker om/med Hanne Wilhelmsen och fristående. Många är lästa längre bak i tiden men jag har också läst några under tiden som jag bloggat. Nu har Holt kommit med en ny serie och en ny karaktär, Selma Falck. Jag har lyssnat på den och den gav mersmak.

Karaktären Selma Falck har varit elitidrottare och advokat. Men hennes liv har kastats om totalt och hon har blivit av med hem, familj och jobb efter spelmissbruk. Nu bor hon i en sunkig lägenhet med en katt. En dag söker en person som Selma svindlat upp henne. Hans dotter Hege Chin, Norges bästa skidåkare, har testat positivt i en dopingkontroll. Detta kort tid innan den slutliga OS uttagningen. Han ber om Selmas hjälp med att bevisa att dottern är oskyldig. Om Selma går i land med uppdraget så kan hon bli fri från skulden.

Jag tyckte att det var spännande med en ny karaktär. Det är nog inte lätt att få till det med karaktärer som känns helt nydanande. Och det gör kanske inte Selma heller. Men det är en intressant karaktär.

Ett dödsfall inträffar. En manlig elitskidåkare hittas med samma preparat. Holt riktar oftast ljuset mot aktuella saker i sina böcker och det gäller även i En grav för två. Det var intressant och spännande att läsa om doping, det norska skidlaget. Holt väver också in rasism och utsatthet.

Selma träffar en uteliggare som visar sig vara en fd polis och det är en intressant tråd i boken. Kanske kommer mannen att dyka upp i fler böcker i den här serien?

Magnus Roosmann läser ljudboken och det gör han väldigt bra tycker jag.

Jag läser gärna fler böcker med karaktären Selma Falck och ser med förväntan fram mot vilka ämnen som Anne Holt kommet att ta sig an härnäst.

Betyg -4/5

Förlorad av Michael Robotham

Förra månaden lyssnade jag på andra delen i serien om/med psykologen Joseph O’Loughlin: Förlorad. Lost som den heter i original kom 2005, på svenska året efter, och ljudboken som jag lyssnat på är från 2018.

I den första delen, Den misstänkte, får en som läsare lära känna psykologen O’Loughlin och det mesta kretsar kring honom. Han blir själv misstänkt i ett fall och jagad av kommissarie Vincent Ruiz. I Förlorad är det lite omvänt; det är Ruiz som står i centrum och det är ett lyckat grepp med de omvända rollerna.

Ruiz dras inledningsvis upp ur Themsen, skjuten i benet, och är mer död än levande. Han har förlorat minnet, hamnar i koma och när Ruiz vaknar kontaktar han O’Loughlin för att få hjälp med återskapandet av vad som hänt.

När Ruiz dras upp ur floden har han i sin ficka ett foto av en flicka, Mickey, som rövades bort för tre år sen. I stort sett alla utom Ruiz tror att Mickey är död. Ruiz bestämmer sig för att ta reda på sanningen men han möter motstånd och blir själv utredd.

Jag gillade den första delen och den andra nästan ännu mer. Det är en spännande intrig med Ruiz som försöker minnas med O’Loughlin hjälp och jakten på sanningen om Mickey. Det är flera vändningar och tvister och den överraskar. Det är också intressant att få veta mer om Ruiz, bakgrunden.

Boken utspelas till stor del i London och jag gillar att läsa om platser, gator och broar som jag besökt och/eller känner till. Devon omnämns och det är lite samma där. Jag har besökt en del platser där och det tillför det där lilla extra att läsa om det.

Magnus Roosmann läser även den här delen och det gör han väldigt bra tycker jag.

Michael Robotham har seglat upp som en av mina favoritförfattare och det här är en serie som jag kommer att fortsätta läsa. Det verkar inte finnas fler böcker översatta i serien, hoppas på att de översätts och kommer på ljudbok asap. Men om det inte blir så och tålamodet tryter så blir det (ljud)böckerna på engelska.

Betyg -4/5

Lista över Michael Robothams böcker finns här.

Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser

Under sommaren har jag lyssnat på den femte och ”sista” delen i serien om Gunnar Barbarotti. Jag gillar Barbarotti och det kändes lite tråkigt, kunde ha tänkt mig att läsa någon bok till. Men har förstått att Barbarotti (och Van Veeteren) dyker upp i boken De vänsterhäntas förening, så ett litet återseende blir det. På ett sätt är det en lagom lång serie med fem böcker. Och med Nesser vet en aldrig, namn, platser, karaktärer har en förmåga att dyka upp igen…

Fallet i Styckerskan från Lilla Burma är ett ”cold case”. Ellen Bjarnebo har suttit 11 år i fängelse för mord. Men var hon den skyldige? Om inte, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Barbarotti tar sig an fallet i en tung situation. Fallet leder honom runt om i Sverige, från Lilla Burma utanför Kymlinge till ett fjällpensionat som ligger någonstans, lite oklart var.

Det var ganska spännande att läsa om fallet, Barbarottis funderingar, utredningen, om det som sker 1989. Men det som stannat kvar är det som händer i Barbarottis liv. Liten spoilervarning. Det är tråkigt det som sker. Boken började väldigt drabbande, starkt. Det finns signaler om att det kunde inträffa i föregående bok, men det kom ändå oväntat. Men jag tyckte om hur det ”slutar” – om det skulle bli som det antyds och verkade så kändes det rätt. Mer än så vill jag inte skriva om det, för då spoilar jag för mycket för den som inte läst. Och läsa tycker jag att en ska göra eller varför inte lyssna. Det är en författaruppläsning och Håkan Nesser läser väldigt bra. Bara det gör det värt att lyssna.

En av de saker som jag tyckt mest om i den här serien är att det känns mer som vanliga romaner än deckare. Det är människorna, relationerna som står i centrum. Och så är det även i Styckerskan från Lilla Burma. Håkan Nesser har en egen stil, ton, underfundighet och böckerna låter sig inte enkelt placeras i ett fack. Jag gillar det.

Så småningom blir det att börja med nästa serie av Nesser, Van Veeteren, men det kan också bli någon annan bok av författaren innan, finns att välja mellan. Lista över böckerna finns här.

Styckerskan från Lilla Burma får betyget -4/5.

 

 

 

Lightning Men av Thomas Mullen

Jag har lyssnat på uppföljaren till Darktown av Thomas Mullen. Darktown var en de böcker som jag tyckte mest om förra året. När jag upptäckte att uppföljaren finns som ljudbok på engelska på Nextory så slog jag till.

Det går att läsa böckerna fristående men för behållningen skull så tycker jag att en bör läsa Darktown först. I den första boken är det 1948, platsen Atlanta. På ena sidan tågrälsen ligger området där rika, vita bor och på andra Darktown övervägande bebott av afroamerikaner. I det området får stadens första svarta polisstyrka uppdrag att patrullera.

När The Lightning Men tar vid är det 1950. Poliserna Lucius Boggs och Tommy Smith, som läsaren också möter i Darktown, jobbar i Atlantas första polisstyrka för svarta poliser. En får följa poliserna i deras vardag, polisarbetet och på hemmaplan, och även andra karaktärer. Det är intressant att läsa om polisernas arbete och obehagligt. Särskilt behandlingen av dem. De är inte tillåtna på polishögkvarteret utan jobbar i en källare.

I Lightning Men flyttar Smiths syster in i ett bostadsområde som tidigare bebotts av vita. Det är kvarteret där den vita polisen Rakestraw, som läsaren också möter i Darktown, och svågern Dale bor. Grannarna startar en insamling för att försöka köpa huset. Men några, däribland Dale, blir involverade med Ku Klux Klan för att ”rädda” kvarteret.

Karaktärerna känns trovärdigt skildrade och en får möta olika perspektiv, värderingar och fördomar.

Yahya Abdul-Mateen II läser ljudboken. Ibland går det lite fort men i det stora hela läser han väldigt bra.

Det är en bok som biter sig fast, väcker och efterlämnar starka känslor. Samtidigt som det är obehaglig läsning är det väldigt spännande. Liksom den föregående boken är Lightning Men en riktig bladvändare. Läsning rekommenderas! Den översatta boken, Vit eld, kommer i september.

Betyg 4+/5

Farlig flyktväg och The Shadow District av Arnaldur Indridason

Jag har läst Farlig flyktväg, och lyssnat på The shadow District (Skuggor över Reykjavik) i Arnaldur Indridasons trilogi med utredarna Flovent och Thorson.

Den första delen, Det tyska huset blev jag inte så förtjust i. Det gjorde att jag dragit mig för att fortsätta med serien. Men Indridason är en favoritförfattare och jag hade bestämt mig för att åtminstone läsa Farlig flyktväg. Och det var tur det för jag tyckte mycket om Farlig flyktväg, och The Shadow District. Jag läste böckerna direkt efter varandra och det är inte så ofta som jag gör det numera, det var roligt att ha tid och tillfälle till det.

Serien verkar ha fått en annan ordning när det gäller den engelska utgivningen, bland annat på Nextory där The Shadow District som är den avslutande delen, är del 1. Efter att ha kollat runt så upptäckte jag att det var så på flera andra ställen/sidor. Om det blivit så av misstag eller om det är menat så vet jag inte. Men efter att ha läst så är min rekommendation att läsa i den ordningen som de översatta på svenska är, även om en som jag gjort läser på olika språk. Jag höll på att läsa den tredje före den andra men backade bandet och det var bra. Lista på Indridasons böcker finns här.

Jag upplevde att det var lite otydligt början att lyssna på The Shadow District som växlar mellan 1944 och 2016. Men det gav sig när jag kom in i ljudboken. Sean Barrett läser den och det gör han väldigt bra.

Det kändes som att den ”gamla” Indridason är tillbaka i de här delarna. Den Indridason som gjort att jag inte tröttnat, velat ha mer, och läst vidare.I Farlig flyktväg inträffar flera dödsfall och det är en intressant och spännande intrig. Och Indridason väver skickligt ihop dåtid och nutid i den avslutande The Shadow District som också har en intressant och spännande intrig. Båda är välskrivna.

Vad blir det sen i bokväg av Arnaldur Indridason? Jag har mina funderingar som dök upp efter att jag hade lyssnat klart på den avslutande delen, men om det blir så återstår att se….

Betyg 4+/5