Jag har läst flera böcker av Delphine de Vigan och när jag såg att hon skulle komma med ny bok så ville jag läsa. Där barnen är kungar är en intressant, tankeväckande och spännande roman.
I den möter läsaren Melanie gift med Bruno, barnen Kimmy och Sammy. Deras liv, varje liten detalj, frontas i en youtube kanal. Produkter visas, ska säljas. Kanalen får miljontals följare och barnen är stjärnor vare sig de vill eller inte. Dottern Kimmy som är 6 år försvinner en dag och det vävs in i berättelsen på ett spännande sätt. Har hon blivit kidnappad, av vem och varför? Polisen Clara, som har ett helt annat förhållande till sociala medier, sätter sig in i saken. Kollar på youtube kanalen, hur barnen och familjen betet sig, reagerar osv.
Vigans bok känns lite obehaglig. Inte minst för att den tar upp barn i sociala medier, och hur de kan påverkas. Tråden med Kimmy som försvinner är spännande. Det är ingen deckare, långt därifrån, utan snarare en samhällsskildring, kanske också en kritik mot samtidens fenomen. Den är lättläst, med sting i. En tankeväckande roman som bland annat fått mig att fundera över bloggande, Facebook och andra sociala medier, hur de kan påverka, bekräftelse behov som skapas med mera.
Jag tycker om böcker får en att tänka till lite extra och det tycker jag att den här gör. Tidigare har jag bland annat läst Baserad på en sann historia som också är väldigt bra.
Det är något speciellt med att hitta ”nya” serier som en vill fortsätta med. En av de som jag nyligen börjat på är Slough house-serien. Den första boken heter Slow horses/Slöa hästar.
Ett gäng MI5 agenter har hamnat på ”huset”, dumpade från den höga underrättelsetjänsten. De har gjort bort sig på olika sätt och anses opålitliga. Jackson Lamb ”härskar” på ”huset”. En av agenterna är River Cartwright. När en pojke kidnappas och förövarna hotar med att döda honom live på nätet, ser Cartwright en möjlighet att återupprätta sitt rykte och visa vad han går för.
Det händer saker hela tiden i den här boken, och det är spännande. Jargongen är speciell – den går hem hos mig.
Boken kändes…..välbekant, inte så att jag läst den tidigare eller att jag fick gammal skåpmatskänsla. Nej jag fick snarare positiva bilder och känslan att jag sett filmatisering tidigare blev bestyrkt. Minns dock inte när och var, men böckerna har ju några år på nacken. Jag såg Gary Oldman och Kristin Scott Thomas framför mig, de som nu är med i tv-serien på Apple TV. Tv-serien har jag inte sett än, men kommer göra det efter att ha läst respektive bok. Så säsong 1 blir det kanske att se under julledigheten.
Det är ganska många karaktärer i boken, namn som passerar, och det drar ner betyget lite. Upplevde att det bästa var att inte försöka bena ut nya namn som dök upp, utan ”bara” fortsätta.
Jag valde att ta mig an ljudboken på engelska men det kunde lika gärna ha blivit den översatta. Magnus Roosmann läser översatta och Sean Barrett den som jag valde. Båda läser väldigt bra och är favorituppläsare. Men jag lockades lite mer av den på engelska. Sean Barrett läser väldigt väldigt bra. Jag har ju lyssnat på andra böcker som han läser och det känns som att jag skulle kunna lyssna hur länge som helst. Och att det spelar mindre roll vilken slags bok det är. Det gör det förstås inte men han sticker ut bland uppläsare.
En bloggare som skrivit om den här serien, och fick mig att bli sugen på att läsa är Tant Augusta.
Mitt betyg för boken blir -4/5 för och 5/5 för uppläsningen.
Jonas Karlsson är en av mina favoritförfattare och det kan tyckas lite märkligt att det tog nästan ett år innan jag tog mig an novellsamlingen Nya människor i fel ordning som kom 2021. Men ibland suger jag lite på karameller så att de inte tar slut för fort och så gjorde jag i det här fallet. Det blev ljudboken då det är författaren som läser – inget annat val finns då!
Samlingen består av elva noveller som är olika långa, en kändes väldigt kort, hann knappt börja på den så var den slut. En novell är längre än de andra och indelad i olika kapitel. Flera karaktärer återkommer i berättelserna, ett grepp som jag vill minnas att författaren använt sig av tidigare, eller om jag tänker på Håkan Nesser….Nåväl hur det än förhåller sig med den saken så tänkte jag lite på det nesserska i min lyssnande läsning. Det finns beröringar mellan skrivsätten, bland annat så ligger namnen på ett par karaktärer nära varandra i samlingen vilket det ofta gör hos Nesser.
Novellerna kändes både lite spretiga och sammanlänkade. Det är ett gäng människor som en möter. Bland annat en kompis, flickvän, bröder med flera, olika perspektiv lyfts fram. Jonas Karlsson skriver om vardagen, livet, ibland blir det annorlunda och i en annan ordning. Jag tycker att Jonas Karlsson är bra på att skildra små saker, detaljer och skruva till det. Det går att känna igen en del om hur livet kan yttra sig. Flertalet fick mig att fundera vidare kring livet och hur det kan vara och bli. Det är skildrat med värme.
Jag fastnade mer för vissa noveller och en del känner jag inte så mycket för. I novellen Tystnaden bestämmer sig karaktären Jarmo för att inte prata. Den novellen tyckte jag var lite sådär, vilket kan ha berott på att den är kort och transportsträckan för att komma in i en berättelse tar lite längre tid. Men jag tycker om ordet, tystnad. Noveller som jag tyckte mest om var bland annat Tre meter Hornsgatan och Rum 2316.
Jag höll på länge med samlingen då jag oftast läser noveller mellan varven- sällan som jag läser fler än en i taget. Det är musik mellan berättelserna vilket är en sån sak som kan irritera mig på men här blev det på något sätt så rätt. Den ger en stämning åt novellerna, var ett fint avbräck mellan dem och passade bra in.
Jonas Karlssons uppläsning finns det bara ett att säga om, den är outstanding bra. Den gör novellerna ännu bättre, oavsett vad en tycker om respektive novell så förhöjer författarens uppläsning dem. Det är inga onödiga och töntiga dramatiseringar (ett bevis på att det inte behövs), och så väl avvägd uppläsning i varje ord, stavelse och jag älskar det. Fick jag bestämma skulle Jonas Karlsson läsa in många fler ljudböcker än han gjort/gör!
Betyg för samlingen blir -4 även om en del noveller tilltalade mig mindre så är det en sammantaget betyg för det novellerna gav mig, stämningen med mera. Uppläsningen får full pott, +5/5
Arnaldur Indridason är tillbaka i högform. Det konstaterade jag med glädje när jag läste Ondskans ekon som är den tredje delen i serien med den pensionerade kriminalinspektören Konrad. Indridason är en av mina favoritförfattare och när det kommer nya böcker så läser jag.
I Ondskans ekon hittas en kvinna mördad i sin lägenhet i Reykjavik. En lapp med Konrads telefonnummer hittas på hennes skrivbord. Det visar sig att kvinnan, Valborg, hade bett Konrad om hjälp med att hitta barnet som hon lämnat bort direkt efter att födseln för femtio år sedan. Hon visste inte om det var en flicka eller pojke, och höll inte i barnet för det skulle göra det svåra ännu värre. Hela tiden har hon tänkt på barnet, och undrat över hens liv och oroat sig. Konrad sa nej till att hjälpa till att hitta barnet, och när han får veta av en poliskollega att hon blivit mördad så ångrar han fruktansvärt mycket att han inte hjälpte henne. Och han börjar göra efterforskningar. Konrad undersöker också händelser kring sin pappa, vem var det som dödade honom.
I boken finns ingredienser som religiös sekt, spiritism, skuld och som så ofta i Indridasons böcker är det förflutna närvarande med hemligheter.
Den två första delarna var lite svagare samtidigt som serien i mitt tycke blivit bättre och bättre. Med Ondskans ekon är Indridason tillbaka i ”gammal” god form. Det är spännande och välskrivet. Miljöerna, karaktärerna, intrigen är stark och intressant. Det långsammare tempot som är synonymt med Indridasons böcker liksom att det inte är onödigt våld. Ja det här är i mitt tycke den bästa i serien så här långt och jag hoppas på fler.
En av serierna som jag läser är den med Maisie Dobbs. To die but once är den fjortonde boken. Det brukar bli en bok om året av Jacqueline Winspears serie. Jag valde ljudboken även i år, men en annan uppläsare.
Handling: Det är i början av andra världskriget. En pubägare och hans fru är oroliga för sonen Joe 15 år som inte har kontaktat dem på ett tag, Joe arbetar som lärling på ett målar- och inredningsföretag, och han arbetar på annan plats. Enligt fadern har sonen betett sig lite konstigt och lidit av huvudvärk. Maisie tar sig an fallet. Är det bara en känsla av att kunna göra lite som han vill, eller är det något annat som är anledningen till att Joe inte hört av sig på ett tag?
Samtidigt som Maisie försöker utreda vad som hänt Joe så händer saker den nära vännen Priscilla och hennes familj. Och så har Maisie planer om adoption. Den föräldralösa flickan Anna, som evakuerades till familjen vilket en kunde läsa om i föregående bok, har kommit att betyda mycket för Maisie. Det är gripande läsning och intressant tråd.
Som jag nämnt i övriga omdömen om böckerna i serien så tycker jag om miljöerna och att följa Maisie Dobbs. Hennes liv och hur det utvecklas. Det här är en historisk berättelse som är både drabbande, intressant och spännande. Jag tycker att det här en av de starkaste böckerna i serien.
Den ljudbok jag valde läses av Julie Teal. Någon gång var dramatiseringen lite mindre lyckad men i det stora hela tyckte jag den var bra. Och jag kommer välja samma uppläsare när det blir dags för nästa del i serien.
Betyg +4/5
Den här delen var en av de böcker som jag läste under sommaren (känns som evigheter sedan, det var i augusti…)
Den sjunde delen i serien med Van Veeteren var en av böckerna som jag tog mig an under sommaren. Det blev ljudboken som är det format som passar bäst när det gäller Nessers böcker. Det är författaren som läser ljudboken.
Handling: En berusad bilist kör ihjäl en pojke och smiter från platsen. Han hamnar efter det i ett berg och bane tillstånd, allt vänds upp och ner. Hur ska han lösa det han gjort? Polisen i Maardam får ett minst sagt snårigt fall på sitt bord. Och Van Vleteren påverkas i allra högsta grad av det minst sagt mörka händelseförlopp som är bilistens ”lösning”.
Jag betar av böckerna av Nesser lite då och då och närmar mig ”slutet” på den här serien. Det är minst tre till och sen dyker ju Van Veeteren upp med Barbarotti i en eller möjligen två? böcker. Hur det nu än förhåller sig med den saken så närmar jag mig en slags avrundning. Nesser har en förmåga att komma med böcker där karaktärer återkommer, så att säga att en blivit klar med en serie vågar jag nästan inte. Men bring it on om det blir så. Det är ju lite hans signum och jag gillar det.
Carambole är lite annorlunda, mörk och spännande. Jag blev förvånad över hur det blev, och det var både hemskt och sorgligt. Mer än så kan jag inte skriva för då spoilar jag, kan ju vara någon som inte läst, och det tycker jag att en ska göra.
Men det är inte enbart mörkt och spännande utan också lite roligt och filosofiskt, som det brukar vara i Nessers böcker. Nesser återanvänder ju som sagt ofta karaktärer liksom platser och leker med ord, uttryck. Bland annat så sitter Van Veeteren med ”fötter kallare än öl”. Och beskrivningar som ”magrare än en laxerad vegan”. Dumt, irriterande, diskriminerande? Jag hajar ofta till när jag läser Nesser. Det han skriver kan få en att reagera på olika sätt. Det kan kännas dumt, men också ha poänger, vara små roligt och pinigt på en och samma gång, om ni förstår hur jag menar. Jag gillar oftast det Nesserska skrivsättet men det är en hårfin balansgång.
Det här är en av de bättre böckerna i serien. Författaren läser ljudboken och det ger extra pluspoäng.
Det har blivit (blir) att läsa en del serier under sommaren. Bland annat andra delen med advokaterna Tess de Vere och William Benson. Den första Summary justice gav mersmak och jag kände att det var dags för uppföljaren. Valde ljudboksformatet.
John Fairfax är en pseudonym för William Broderick som arbetade som advokat innan han började skriva på heltid. Han har skrivit böcker om Fader Anselm under sitt eget namn, och fått Crime Writers Association Gold Dagger award för en av böckerna i den serien.
Den här serien är lite annorlunda mot en del böcker som jag läst om/med advokater, och det är en av anledningarna till att jag fastnat för den. Benson har suttit i fängelse, anklagad för att ha mördat en Paul Harberton. Det nekade han till, sedan erkände han för att komma ut från fångenskapen. Benson studerade till advokat när han satt inne och fick ekonomiskt stöd från en anonym välgörare. Vem, varför? Det är frågor som följer med under läsningen. En får veta lite mer om Benson, tiden i fängelse, i den här delen. Utdragen spänning som håller läsaren på halster.
Tess de Vere vill ha klarhet i hur det förhåller sig med anklagelserna mot Benson. Väninnan Sally börjar undersöka, och pushar Tess. Och efter några turer, samtal med Benson – som avråder Tess från att ta reda på vem som dödade Haberton – så börjar hon undersöka. Varför vill inte Benson att Tess ska ta reda på vem som dödade Harberton?
Benson och medarbetarna, däribland Tess, tar sig an att försvara en Brent Stainsby som anklagas för att ha dödat fd flickvännen Diane Heybridge. Diane hittades hängande i sin lägenhet i London med en blodapelsin i munnen. Stainsby hävdar att han är oskyldig till mordet. Det kommer fram olika saker om Diane och Stainsby. Benson ställs som försvarare inför moraliska dilemman kring sin roll som försvarare och Stainsby som inte är någon trevlig person. Det är spännande och tankeväckande.
Ljudböckerna läses av Daniel Weyman och han har kommit att bli en uppläsare som jag håller ögonen på.
Ja det är som sagt en intrig med många intressanta trådar och aspekter. Den här serien skulle så här långt passa som tv-serie. Sett något om att planer funnits (finns?) men inte mer än så.
Jag tyckte om första boken och den andra ännu lite mer. Den tredje delen väntar i ljudbokshyllan och jag ser fram mot att så småningom ta mig an den.
I början av juni gjorde jag en lista med böcker som jag ville läsa under sommaren. Jag har läst några varav en är Something to hide av Elizabeth George. Började skriva på omdömet för länge sedan men av någon anledning var det svårt. Kanske är det ämnet som gjorde det, ett ämne som berörde mig starkt.
Handling: En kvinna hittas medvetslös i sin lägenhet. Hon förs till sjukhus där hon dör av slag mot huvudet. Då det visar sig att hon är polis och Scotland yard kopplas in. Thomas Lynley, Barbara Havers och Winston Nkata får fallet. De får snart veta att Teodora ”Teo” Bontempi, arbetat i en grupp med att undersöka olagliga ”medicinska” ingrepp/övergrepp. Vad som i boken kallas FGM (Female Genital Mutilation), kvinnlig könsstympning. Teo hade själv utsatts för det men knappt berättat om det för någon. Hon arbetade med att få kliniker och andra som utför det stängda. Pratade på skolor, informerade och utbildade och försökte på alla möjliga sätt förhindra fler från att drabbas.
Det är flera trådar och karaktärer som läsaren möter i boken. Och som sagt, så har George valt att skriva om ett mycket starkt ämne. Med ingredienser som rasism, sexism, klass, utpressning och kvinnlig könsstympning. Bitvis var det så stark att den lyssnande läsning blev korta stunder i taget. Det handlar också om polisernas privata liv som det ju gör i alla serier, och det är bra med mixen, annars hade det blivit för stark läsning.
Jag tyckte mycket om den här, men det började inte bra med ljudboken vilket jag skrivit om tidigare. Jag insåg snabbt att jag inte skulle orka lyssna på Vivienne Rochesters uppläsning. Den var/är minst sagt….konstig. Men det är min smak och den kan passa andra. Som tur var hittade jag en utgåva med annan uppläsare; Simon Vance. Och den passade mig mycket bättre. Ja så pass att jag kollat upp vad Vance läser för andra böcker.
Georges böcker tenderar att vara tjocka och det gäller även denna. Över 21h lyssnande läsning är lång tid. Men trots att den är tjock och kanske lite väl detaljerad ibland, så tänkte jag inte så mycket på det,. Men lite kunde den kanske ha kortats ner. Det är otroligt i sig att det är den 21 bok i serien och det är inte någon avdankad del som författaren kommit med. Jag menar det vore ju i så fall inte konstigt för få kan hålla hög kvalitet i så många böcker. MEN det här är en av författarens bästa böcker tycker jag.
Jag lyssnade på en intervju med George efter att jag var klar med boken och den var intressant. Ville veta lite mer om anledningen till ämnesvalet. Men den intervju jag lyssnade på lyfte inte fram så mycket. Kan inflika att lite nämns i slutet av boken.
Boken är planerad att komma på svenska i november, med titeln Något i det dolda. Läsning rekommenderas!
Jag har länge längtat efter nytt ny av Johan Theorin i den anda som han skrivit Ölandskvartetten. Benvittring är den femte delen. När jag såg att Magnus Roosmann läser ljudboken så bestämde jag mig för att lyssna. Jag sög lite på karamellen innan det blev av, men det går ju inte att göra det hur länge som helst.
De tre första i serien: Skumtimmen, Nattfåk, Blodläge lyssnade jag på innan jag började blogga, och Rörgast första bloggåret 2013. Fyra böcker och serien verkade avslutad men som tur var ville Theorin annat. Innan jag lyssnade på Benvittring funderade jag över om och hur mycket jag kom ihåg av de föregående böckerna i serien, och var det nödvändigt att minnas. Korta svaret blir nej, det var det inte. Det går alldeles utmärkt att lyssna eller läsa som fristående bok. Men med det sagt så läs alla böckerna! Det är ett måste tycker jag.
Gerlof är tillbaka och det är en karaktär som jag verkligen saknat och det var minst sagt en höjdpunkt att få läsa om honom igen.
Handling: En man dör i ett stenras. Under en krans med rosor som mannen hann lägga innan det skedde, hittar polisen Tilda Davidsson benrester av en man. Det visar sig att den som senast träffade mannen var hennes släkting Gerlof. Gerlof är 80+, och sjuklig men kan inte låta bli att engagerar sig i olika saker och inklusive det här fallet. Som väcker frågor från bakåt i tiden, har det med nuet att göra? Det är som sagt spännande och uppläsningen av Magnus Roosmann gör det ännu mer så.
Det är Gerlof, miljöerna och stämningen med lite mystik och spöklikhet på gränsen till skräck som tilltalar mig med föregående böcker i serien och det gäller även Benvittring. Theorin är som bäst då. Jag vill ha mer av det här. Det kommer väl minst en till i serien hoppas jag!
Under sommaren har jag lyssnat på första boken med den rättsmedicinska psykologen Cyrus Haven. Michael Robotham är en favoritförfattare inom spänning, och jag har tyckt mycket om det jag läst och lyssnat på av honom. Däribland serien med Joseph O`Loughlin.
Cyrus Haven får i uppdrag att avgöra om en flicka på ett s.k. Secure children’s home är redo att släppas ut. Evie Cormac som hon numera heter hittades för sex år sedan i ett hemligt rum. Sitt namn, åldern och varifrån hon kommer berättade hon inte. Det gick inte att hitta flickan bland personer som försvunnit. Hon fick sedan namnet Evie Cormac. Nu har Evie krävt att bli frisläppt som vuxen.
Haven får också ett fall: en femtonårig tjej, Jodie, stjärna inom konståkning, har mördats, hon dog på en enslig gångväg i närheten av bostaden. Varför blev hon mördad? Det är spännande läsning.
Det är flera intressanta karaktärer varav en är Evie. Hon har en speciell förmåga, har varit med om mycket och det rullas upp sakteligen men en får inte veta allt. Det tyder på att Evie kan komma att vara med i nästa bok, jag hoppas iaf på det då jag inte fått svar på alla frågor. Cyrus Haven är också en intressant karaktär.
Fallet med Jodie är spännande och det händer mycket i boken totalt sett. Det är flera svängningar, och upplösningen överraskade.
Ljudboken läses av Joe Jameson som det var första gången jag lyssnade på. Den var ok bitvis men inte så bra som jag hade velat. Lite för gäll röst ibland och dramatiseringen av en del karaktärer blir töntigt. Jag hade föredragit en lite mörkare stämma typ Sean Barretts eller Magnus Roosmann (förhoppningsvis översätts den och läses in på svenska).
Joseph O`Loughlin omnämns i boken, och det gav lite positiva vibbar då det är en karaktär som jag gillar. Kanske dyker han upp i fler böcker eller så var det tillfälligt. Hoppas på det förstnämnda.
Jag tyckte mycket om den här. Lyssnade på den när läsningen gick sisådär och det var precis vad jag behövde. Det är en bladvändare i ordets rätta bemärkelse.