En smakebit på søndag: Arthur

Idag har jag tagit det lugnt på morgon, läst, softat och lite senare blir det teater och god mat någonstans. Men först en smakbit ur boken som jag började på i morse: Arthur. Om gatuhunden Arthur som hängde på  VM truppen i Ecuador för ett par år sen. Jag fastnade på en gång för den här boken som är både intressant, tankeväckande och gripande på många olika sätt. Mer information om den finns här.

arthur-gatuhunden-som-lamnade-djungeln

Han var stor, och under all lera och smuts anade jag att pälsen förmodligen var guldgul. Till och med på avstånd kunde jag se att en del av ”leran” i själva verket var blod och att han drogs med ett par riktigt otäcka sår.

Men han var så stoisk, så värdig, att han fångade min uppmärksamhet. Medan jag iakttog honom vände han sig åt mitt håll och tassade några steg framåt. Nu kunde jag se att han såg på mig. Han var fortfarande några meter bort och ställde inte till det minsta bråk eller liv: han stod bara och tittade. Jag såg på de andra. De var fokuserade på sin mat och sin utrustning. Så tittade jag på hunden igen.

”Du ligger illa till, kompis”, tänkte jag. ”Du beklagar dig inte, men du ligger illa till”.

Han såg på mig utan att blinka.

Jag kunde inget om hundar. Jag hade aldrig haft någon och hade aldrig velat ha någon. Men jag kunde se att den här hunden på något sätt var speciell. Det var som om han hade en sorts inre lugn, som om han visste en massa saker.

Jag öppnade förpackningen med köttbullar. De var uppvärmda nu och såg läckra och matiga ut. Jag satte skeden i röran därinne, steg upp och tog några försiktiga steg mot hunden. Han fortsatte att följa mig med blicken. Han kom varken närmare eller flyttade sig bort, han bara stod där och tittade på mig. Jag gick lite närmare, och så hukade jag mig ner och lade en sked köttbullar på marken framför honom. Jag kom fram till att en sked inte räckte och lade ytterligare en i den lilla högen med kött.

”Varsågod”, sa jag.

Då börja han ner sitt stora huvud mot marken och slukade alltihop i nästan en enda tugga.

”Du var visst hungrig, kompis”, viskade jag tyst till honom. (s. 85-86)

ensmakebitpåsöndag

Fler smakbitar finns hos Mari och bloggen Flukten fra virkeligheten.

Annonser

27 thoughts on “En smakebit på søndag: Arthur

    • Mysigt med hund, jag är lite sugen på att skaffa det men just nu fungerar det inte. Men kanske längre fram, eller när jag går i pension ;). Den här boken är väldigt fin och också intressant läsning om multisporten, idrottare, tillit och mycket tankeväckande som jag inte väntat mig.

      • Gatukatten Bob är fin! Ja på ett sätt påminner den här lite om den. Den här handlar också en del om multisporten, idrottare, tillit och liknande, och det är intressantare läsning än jag trodde att jag skulle tycka att det var.

    • Visst är boken fin.. Har också följt den lite i media. Det är verkligen en berättelse som går till hjärtat samtidigt som den är intressant och tankeväckande på många olika plan 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s