Jag är ett stort fan av Jussi Adler-Olsens böcker om Avdelning Q. För ett tag sen beslöt jag mig för att lyssna på Adler-Olsens första bok, Alfabethuset, som är helt fristående från serien om Avdelning Q.
I Alfabethuset skjuts två engelska piloter, James och Bryan, ner när de är ute på flyguppdrag någonstans i Tyskland under andra världskriget. Då de riskerar att avrättas om de tillfångatas så tar de sig ombord på ett tåg som är reserverat för sårade SS-män. Planen är att senare fly men istället hamnar de i Alfabethuset som är ett sinnessjukhus. För att inte bli avslöjade tvingas de till att byta identiteter. Frågan är om det bara är James och Bryan som spelar? Och vad händer med en person som spelar under en längre tid?
Jag tycker att det är intressant med författare som skriver olika typer av böcker och Alfabethuset skiljer sig ganska rejält från serien om Avdelning Q. Den utspelar sig på två två tidsplan; 40 talets Nazityskland och 70-talets England och Västtyskland och den har flera intressanta teman som vänskap, människosyn och svek. Jag tyckte att Alfabethuset var lite seg ibland och bitvis väldigt spännande. Jag bläddrade lite i boken efter att jag hade lyssnat på ljudboken och då upptäckte jag att författaren skrivit om boken, bakgrunden till den och detta lästes inte upp i ljudboken, vilket jag tycker är synd.
Det är Reine Brynolfsson som läser boken och det var länge sen jag lyssnade på en inläsning av honom. Reine Brynolfssons inläsningen är helt ok även om den inte sticker ut.
Jag försökte låta bli att tänka på serien om Avdelning Q när jag läste Alfabethuset och allteftersom jag kom in i boken så gick det bättre och bättre. Men på något sätt kände jag ändå att böckerna om Avdelning Q delvis stod lite i vägen och det beror nog mest på att jag tokgillar den serien. Jag tyckte att Alfabethuset var intressant och välskriven och definitivt inte någon dålig bok. Tvärtom. Men jag måste säga som det är; jag saknade Avdelning Q med Rose, Assad och Carl Mörk, humorn som finns i böckerna. Kanske hade det blivit annorlunda om jag läst Alfabethuset innan jag började läsa serien om Avdelning Q. Jussi Adler-Olsen är en av mina absoluta favoritförfattare och jag ser fram mot att läsa fler böcker av honom, särskilt den sjätte boken om Avdelning Q som förhoppningsvis kommer på svenska juni 2015.
Betyg 3,5/5.
Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus. Andra som har skrivit om Alfabethuset: Annikas litteratur och kulturblogg och Deckarhuset
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 
Det är lätt att jämföra för mycket med det man läst tidigare om författare byter stil och genre 🙂
Ja, hur mycket man än försöker låta bli att jämföra, så är det svårt att helt och hållet låta bli. 😉
Jag har resonerat lite om Alfabethuset som du gör nu och har därför inte läst den. Vi får vänta på den sjätte boken om Avdelning Q i stället.
Ja, vi får hoppas att det går som det ska med utgivningen/översättningen så att den sjätte boken om Avdelning Q kommer i juni. Även om våren känns lite långt borta just nu, så är den snart här igen och den som väntar på något gott…;)
Hej,
Lyssnade klart på Alfabethuset alldeles nyss och blev tvungen att googla för att försöka ta reda på hur andra egentligen tolkar slutet… Jag greppar inte riktigt det hela… Vaddå sista simulanten? Vad tyckte du?
I övrigt hållar jag med dig på punkten om längtan efter nästa bok om avd Q 🙂
Hälsningar Ingrid
Hej! Intressant att höra att du lyssnat på Alfabetshuset och att du funderar över slutet. Jag minns att jag tyckte att det var lite konstigt och funderade en del kring det. Vore intressant att höra om du får fram något om hur det kan tolkas.
Ja visst längtar man efter nästa bok om Avdelning Q! 🙂
Carola
SPOILER
Nu har jag lyssnat på slutet ett par gånger till. Just nu önskar jag att jag hade boken i pappersform, för jag skulle behöva bläddra lite bland de tidigare sidorna för att så svar på om min teori håller eller inte…
Kollade upp ordet Simulant i NE och fick bekräftat att jag iaf hade koll på DET: simulaʹnt (ytterst av latin siʹmulo ’efterhärma’, ’låtsa’)
Jag tror att B i sin längtan efter samhörighet (och i sin överklassiga plikttrogenhet) framställde sig som en mycket närmare vän av B än vad B såg honom. Att han, när han slutligen insåg detta skulle sluta simulera.
Vad tror du?
Kan även meddela att jag efter detta valt att gå på en lite lättare bok: Rapsbaggarna av Brunk Holmqvist
/Ingrid
Jag tycker att det är en väldigt intressant och trolig tolkning. Tänkte när jag lyssnade att det hade med vänskapen och simulerandest att göra.Och ja jag tror att du har rätt i den tolkningen. Det är helt klart lite knepigare med ljudböcker när man vill läsa om och bläddra.
Rapsbagarna har jag inte läst men annat av Brunk Holmqvist. Gillat de jag läst. Skönt med lite lättare böcker emellanåt och dom brukar vara mysiga. 😉
Carola