En smakebit på søndag: Marina

Det är söndag och dags för smakbitar. Vill du dela med dig av en smakbit ur boken du läser eller ta del av alla trevliga smakprov? Titta då in hos Mari och bokbloggen Flukten fra virkeligheten.

Som vanligt har jag flera böcker på gång och förra söndagens smakbit, The Daylight Gate, som inte är särskilt tjock, håller jag fortfarande på med. Inte för att den är dålig, nej tvärtom, men mycket annat har lockat när jag varit på resande fot. Nu är jag på hemmaplan igen och med en vecka kvar av semestern hoppas jag hinna läsa lite mer.

Dagens smakbit kommer från Marina av Carlos Ruiz Zafón som jag började lyssna på igår. Tidigare har jag lyssnat på de två första böckerna i serien om De bortglömda böckernas gravkammare Vindens skugga och Ängelns lek och Ruiz Zafón har snabbt blivit en av mina favoritförfattare. Marina är fristående och ingår inte i den serien. Efter att ha lyssnat på drygt två skivor så tycker jag att den är väldigt fängslande. Det är inte någon tjock bok (lite över 8 timmars lyssnartid) och jag känner att jag vill dra ut på det hela samtidigt som jag inte kan låta bli att läsa/lyssna vidare.   

Så här skriver Albert Bonniers förlag om boken: I maj 1980 försvinner plötsligt femtonårige Óscar från sin internatskola i Barcelona. Under sju dagar och sju nätter vet ingen var han är. Allt börjar hösten dessförinnan, när Óscar smyger in i ett övergivet hus och hittar en gammal klocka som tar honom tillbaka i tiden. I huset träffar han också Marina och hennes far, som båda bär på en tragisk hemlighet.

 

Smakbiten kommer från kapitel 5 (med reservationen för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten). Marina och Oscar är på en slags upptäckarfärd:

 

Marina skulle just till att säga något när vi på nytt hörde det kusliga ljudet. Närmare nu och alldeles ovanför oss. Vi såg på varandra. Sen vände vi blicken uppåt mot dunklet under växthusets tak. Marina kramade min hand hårt. Hon darrade. Båda darrade. Vi var omringade av rasslande siluetter. Jag kunde urskilja minst ett dussin. Ben, armar, händer och ögon glänste i mörkret. En hel hop livlösa kroppar hängde ovanför oss i luften och dinglade som infernaliska marionettdockor.

 

 

Önskar er alla en fin söndag!