Patrick Modiano skriver ofta om minnet och glömska. Och människor som försvinner. Jag har läst flera böcker av honom och nu senast Ur den djupaste glömska. En roman som det har tagit över tjugo år innan den kommit på svenska vilket den gjort i år.
I Modianos bok ser berättaren, i sin roman, tillbaka på en period i ungdomen då han var runt tjugo år. Han bor i sina föräldrars lägenhet, går runt och försöker sälja böcker, vilket går lite sisådär. Under den här perioden inser han att han vill bli författare.
Han stöter på ett par, Jacqueline och Gerard van Bever, när de frågar efter närmsta postkontor. Han känner att vägbeskrivningen blir lite vag och följer dem till postkontoret och senare till ett hotell. Det är en slags gåtfullhet och hemligheter kring paret och deras olika aktiviteter. Berättaren fascineras över dem, särskilt Jacqueline. Gerhard reser iväg och Jacqueline stannar kvar. Vid ett senare tillfälle försvinner hon, men kommer den gången tillbaka.
Det är en speciell stämning i Modianos böcker som jag tilltalas av och det gäller även i den här romanen. Den är lagom lång. Språket är väldigt bra och jag tyckte mycket om den.
Omslaget är ett frågetecken och det är synd att man valt det. Kan förstå den som inte blir så sugen på att läsa. Men det är en välskriven och läsvärd bok!
Betyg 4/5
Läst juli 2020
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 
tack för tips, gillar Modiano, hans stillsamma berättande.
Kul att kunna tipsa. Han skriver bra, lite stillsamt men händer ganska mycket.