Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? Det undrar Annika i helgens jerka.
Det var en lite klurig fråga så här på fredagskvällen. Det finns förmodligen flera saker men just nu kommer jag bara på ett par:
1. Karaktärer som påminner om mig själv väldigt mycket vilket inte händer så jätte ofta då brukar jag haja till.
2. Finlandssvenska miljöer, ord och uttryck som jag känner igen kan få mig att både le och haja till. Då blir jag påmind om mina finlandssvenska rötter.
En lite rolig grej som har hänt när jag läst böcker av författare från Finland är att jag börjat läsa på finlandssvenska. Jag läser inte högt men jag hör det liksom inom mig själv och det är en liten lustig känsla. 😉
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 
Tror inte det är så ofta som jag heller hittar karaktärer som påminner om mig själv, så det är ju lite extra kul när man gör 🙂
Ja det händer nog mig ganska sällan så det blir lite av en överraskning när det inträffar. 😉
Läste jerkafrågan imorse och har fortfarande inte kommit på nåt särskilt, men skulle kunna reagera som du. Om jag läste om nån som påminde om mig 🙂
Ja det skulle verkligen kunna få en att reagera… 😉
när jag läser Torgny Lindgren hör jag i själva verket honom läsa
Vad intressant. Då är jag inte helt ensam om att höra saker….. 😉
Enda gången jag hört en dialekt i huvudet när jag läste var nog när en karaktär pratade gotländska. Men det kan jag egentligen inte så förmodligen lät det inte ens rätt, men i mitt huvud gjorde det det 🙂
Haha. Jag gillar dialekter av olika slag även om jag inte själv pratar dialekt. Och det blir ju onekligen lite lustigt att höra en dialekt om man inte kan den. 😉
Jo men det där kan jag relatera till, jag ”hör” ofta boken inuti mitt huvud, och beroende på boken hörs den med olika röster. En bok av en norsk författare jag läste nyligen hörde jag hela tiden med min norske kollegas röst. Har aldrig funderat så mycket på om det är likadant för andra som läser eller ej?
Det är intressant det där och skönt att höra att en inte är ensam om att ”höra” olika röster, dialekter, språk eller vad det nu månne vara. 😉
Att komma på sig själv att läsa på dialekt var ju lite kul.
Ja det kändes lite lustigt faktiskt. 😉
Det där med att höra dialekt det gör jag med ibland, men bara när det gäller skånskan!
Jag har nog bara varit med om det när det gäller finlandssvenska, i alla fall hittills. 😉
Jag är skåning själv, missade att säga det! Så är nog därför jag ”hör” skånskan om den finns med i en bok!
Jag misstänkte att det kunde vara så. 😉
Jag brukar reagera på konstiga saker i böcker översatta från engelska till svenska.
Ja det har nog hänt mig också när jag tänker efter. Ibland är det ju väldigt konstiga översättningar. 😉
Jag hajade till häromdagen när en del av handlingen var förlagd till Mariehamn på Åland ( där jag bor ) innan jag insåg att författarinnan ju är finlandssvensk. Då kändes det inte lika märkvärdigt längre tyvärr. 🙂
Haha jag kan tänka mig det. Åland vad mysigt. Länge sen jag var där och det väcker en hel del minnen till liv. 😉
Om mitt namn är med, och karaktären inte är en trist tant, då kan jag haja till!
Hihi ja det kan jag förstå. 🙂
Igenkänningsfaktorerna kan var väldigt olika men alltid lika roliga.
Ja eller hur. 🙂
Håller med om det där med karaktärer som påminner om en själv, det är verkligen något jag hajar till på också.
Ja det kan verkligen få en att haja till. 🙂