Söndagens smakbit: Mina liv som hund

Då är det söndag igen, otroligt vad veckorna går fort. Som vanligt så här på söndagen kan en dela med sig av en smakbit från boken som läses. Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten tar en liten paus och lämnar över stafettpinnen till Astrid Terese och bloggen Betraktninger .

Veckan har varit hektisk och kommande blir inte så mycket lugnare. Helgen har känts lite längre än vanligt kanske för att jag slutade lite tidigare, cirkus en timme, på fredagen. När det gäller läsningen så kände jag att det var dags för en bok om/med djur och smakbiten kommer från Mina liv som hund av W Bruce Cameron, som jag lyssnar på. Smakbiten kommer från de första raderna i boken. Med reservation för eventuella skrivfel då jag inte har tillgång till texten.

En dag insåg jag att de varma, pipande och stinkande varelserna som krälade omkring bredvid mig var mina syskon. Det gjorde mig mycket besviken. Trots att min syn bara var så pass utvecklad att jag kunde urskilja lurviga gestalter i ljuset visste jag att den stora och vackra varelsen med den långa underbara tungan var min mor. Jag förstod att när jag blev kall, betydde det att hon hade gått sin väg, men att när jag blev varm igen var det matdags. Det hände ofta att jag blev undanknuffad när jag försökte dia och nu förstår jag att det var något av mina syskon som föste bort mig med nosen. Mycket irriterande. Jag fattade inte alls vad det var för glädje med de där syskonen. När min mor slickade mig på magen för att det skulle hända något under min svans tittade jag upp på henne och försökte tyst förmå henne att vara snäll och ta bort de andra valparna. Jag ville ju ha henne helt för mig själv.

 

Trevlig söndag!