Så är det midsommar och semester, ingen dålig kombination, särskilt med tanke på att jag åker till England om ett par dagar. 😀
Men först helgens jerka och den här gången undrar Annika:
Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?
Jag tycker att det kan vara lite kul med dialekter om jag förstår dem. För min del beror det nog mycket på vilken typ av bok det är, författaren, och eftersom jag läser en hel del böcker i ljudboksformat, uppläsningen. Jag är väldigt förtjust i Jonas Hassen Khemiris lek med ord och dialekter (har nyligen läst Jag ringer mina bröder och en recension av den kommer så småningom). Och det var himla kul och intressant med flash-dialekten i New Yorks gudar.
Exempel på bra uppläsare när det gäller dialekter är bland annat Orlagh Cassidy (Jacqueline Winspears böcker om Maisie Dobbs på engelska), Johan Rabaeus (Berättelsen om Pi) och Stefan Sauk. Hans uppläsning av Jussi Adler-Olsens böcker om Avdelning Q med Carl Mörck, Assad och Rose är helt suveräna (läste de tre första böckerna i serien innan jag började blogga).
Bokdamen - böcker, ljudböcker med mera 
Det är svårt det där med dialekter, hur mycket man kan räkna med att gemene man kan. Jag hade aldrig vågat skriva på dialekt 🙂
Håller med, det är verkligen ursvårt! Jag skulle inte kunna skriva på dialekt och inte heller våga 🙂
Jag ringer mina bröder blev också jättehäftig som teaterpjäs, då blev brytningen ännu tydligare.
Åh jag kan tänka mig det, skulle vara kul att se den som teaterpjäs 🙂
Om det är en dialekt jag är bekant med (min egen…) då kanske det kan vara OK i en bok, men jag är inte hemma i så många dialekter och då kan det bli att jag faktiskt inte fattar, och då förstör det läsningen helt för mig… Ljudböcker kanske är en annan sak, det kan vara lättare att höra dialekten än att försöka läsa och i huvudet försöka förstå först hur ordet låter och sen vad det betyder…Men jag fixar inte ljudböcker, så därför vet jag inte vad jag tycker om dem…
Det är helt klart en annan sak med ljudböcker. Som läsare kommer man ju inte nära texten som i fysiska böcker, uppläsaren är på sätt och vis mellan texten och läsaren och det blir ju oftast en dramatisering av texten. Sen är det ju inte alla uppläsare som läser dialekter, en del läser neutralt och ja det är olika. 🙂
Ljudböcker är en annan femma!
Ja visst är det en annan sak med ljudböcker 🙂
Khemiris sätt att leka med språk överhuvudtaget är helt grymt ^^
Jag håller med, det är verkligen häftigt! 🙂
Dialekt kan verkligen komma till sin rätt med en bra uppläsare. Men ljudböcker är en helt annan grej tycker jag och då är förutsättningarna annorlunda.
Ja jag kan inte annat än hålla med 🙂